lördag 6 november 2010

Reaktionerna visar på en nödvändig diskussion

Det kom inte som någon överraskning att min debattartikel igår i Kristdemokraten skulle väcka uppmärksamhet. Jag blev heller inte överraskad av att få så stort stöd för mina synpunkter och för förslaget att göra det tillåtet att öppet våga diskutera ledarskap och ledarstil. Självklart hade jag aldrig skrivit min artikel om jag inte gjort bedömningen att det finns ett stort behov av att diskutera dessa frågor under eftervalsdebatten.

Mina synpunkter går således inte att marginalisera och jag är långt ifrån ensam att vilja få igång den här diskussionen i partiet. Tack till alla er som vågat bekräfta att det jag nu försöker ge legitimitet för, är något som många i partiet diskuterat internt och efterfrågat i olika sammanhang!

Jag har inte krävt Göran Hägglunds avgång. Däremot har jag varit angelägen om att vi ska diskutera ledarskap och ledarstil i förhållande till våra värderingar, exempelvis som de tar sig uttryck i vårt principprogram. Jag tror nämligen att ledarskap, organisation och arbetsformer är grundläggande funktioner för att skapa engagemang, attraktion och glädje i en organisation som i stor utsträckning bygger på frivillighet. Redan i valanalysen efter förra valet uttryckte våra medlemmar detta.

Naturligtvis kommer Hägglunds inställning i den här frågan att vara av betydelse. Jag vet att det finns motkrafter som, redan innan min artikel publicerades, har börjat mobilisera för att anlägga moteld och marginalisera mig. För många av oss är det också ganska förutsägbart från vilket håll denna moteld kommer att komma.

Vi har ett omfattande arbete framför oss för att bygga ett vinnande lag till valet 2014. Mycket behöver utvärderas och förändras. Jag hoppas verkligen att det jag nu startat upp ska få en fortsättning; en bred och levande debatt om ledarstil och ledarskap. Det, tillsammans med en stark partiorganisation och en spännande och tydlig politik inom hela det politiska fältet, tror i alla fall jag är en förutsättning om vi ska kunna mobilisera den kristdemokratiska rörelsen till en valseger 2014.

7 kommentarer:

  1. Hej Bengt.

    Jag hoppas du publicerar detta.

    Jag vill inte skriva i eget namn. Jag tycker nämligen att det verkar farligt att som jag vara anställd i partiorganisationen, och eventuellt gå emot vad du säger.

    Vilket jag vill göra. Jag upplever nämligen att det är du som kanske har större problem med ledarskap än Göran. Han kanske inte var helt rätt ute när han svarade på frågor om vårdnadsbidraget, men det du gör nu skapar en oerhörd osäkerhet kring honom och partiet. Till vilken nytta, om du inte vill byta ut honom? Vore det inte bättre att då säga det rakt ut, att du vill byta partiledare?

    Jag vill inte skriva i eget namn, eftersom jag tycker att det verkar farligt. För egen del menar jag. För du verkar rätt hotfull i din ton. "Rådgivare" som inte nämns vid namn har tydligen för stort inflytande. Ska de få sparken? Vilka är dessa människor, som inte nämns vid namn men du verkar tycka är okej att skriva om ändå, som försöker "marginalisera" dig och dina åsikter?

    Du verkar vara lite för mycket upp i varv. Känns inte bekvämt att då ifrågasätta det du säger. Eller kanske framför allt på det sätt och på de platser du säger det. Vem vill öppet gå emot en person i partiledningen som beter sig på det sättet? Vevar åt alla håll. Inte vill man bli träffad...

    SvaraRadera
  2. Jag kan lova att jag är lugn och framför allt trygg i det mesta jag gör. Så också i det här fallet. Det är helt OK att ha en annan uppfattning såväl i sakfrågan som om mig som person. Det vore konstigt om alla tyckte om mig eller tycker som jag. Samma frihet som jag tar mig att på olika grunder kritisera det jag tycker är fel, måste jag självklart vara beredd att utsätta mig själv för. Det är en maxim som fler i ledande position borde uppmana till. Det tycker jag är att visa ledarskap.

    SvaraRadera
  3. Tack för svar Bengt.

    Mitt problem här är lite att jag aldrig upplevt att det är farligt att som anställd säga vad man tycker så att Göran Hägglund hör det. Tycker att taket är högt också för oss tjänstemän.

    MEN, du ger dig på alla, inklusive anställda, dock utan att nämna några namn. Hur ska man då våga vara öppen med sin kritik mot dig?

    Jag är i alla fall inte övertygad...

    SvaraRadera
  4. Precis som jag skriver finns det olika bilder av hur det ser ut och alla i organisationen känner inte heller likadant som du. Men att jag skulle "ge mig på alla" och ”veva åt alla håll”, som du skriver, är en våldsam överdrift som jag har mycket svårt att läsa in i det jag skriver. Så har inte andra personer, som kontaktat mig, upplevt det. Men de har å andra sidan tackat mig för ha tagit bladet från munnen.

    SvaraRadera
  5. Ja, Bengt, det kanske finns flera bilder att titta på. Är det inte vad du kräver av Göran?

    Och om jag läser in det jag läser in, lär jag inte vara ensam.

    SvaraRadera
  6. Jag försöker hitta saker som du kommenterat där du tyckt att partiledningen gjort något bra. Du kanske har några exempel? Jag tycker mest det verkar som att allt är dåligt. Är det så illa?

    SvaraRadera
  7. Jag har inte gjort mig till tolk för att alla tycker likadant. Det vore konstigt om du skulle vara ensam i din uppfattning. Därför är det svårt att förstå din kritik och oro för att diskutera ledarstil och ledarskap. Vem som, för att citera dig själv, ”verkar vara lite för mycket uppe i varv” är väl ganska tydligt om man följer din aktivitet på min blogg.

    Både du och jag vet att det finns goda exempel. Om de synpunkter jag fört fram inte har stöd, borde det ju knappast vara så stor sak varken för dig eller någon annan. Låt diskussionen flöda fritt så löser det sig säkert.

    Du och jag tycker olika i den här frågan och det respekterar jag. Däremot kan jag tycka om dig som person ändå, eller hur?

    SvaraRadera