onsdag 16 januari 2019

Så släpptes Vänsterpartiet in bakvägen av Löfven















Dagens besked från partiledarna innebär att Sverige även fortsatt kommer att få en vänsterregering. Efter de separata förhandlingar Stefan Löfven haft med Jonas Sjöstedt står det klart att Vänsterpartiet fått garantier att även fortsättningsvis få ett inflytande över den politiska inriktningen.

Stefan Löfven deklarerade tydligt vid sin presskonferens att de reformer som kan bli aktuella, oavsett om de ingår i de 73 punkterna i överenskommelsen eller handlar om ny politik, förutsätter nya förhandlingar och överenskommelser med (C) och (L). Man behöver inte vara nobelpristagare för att förstå att Vänsterpartiet i och med detta kommer att få ett politiskt inflytande genom den nedtecknade uppgörelse "som vi aldrig kommer att få se".

Vänsterpartiet blir således ingen dörrmatta utan bjuds in i värmen av Löfven som erbjuder fortsatta möjligheter för Sjöstedt att påverka den politiska inriktningen. Löftet från (C) och (L) om att Vänsterpartiet inte skulle få något inflytande visade sig således vara falskt.

Resultatet av fyra månaders politiskt spel blir en fortsatt S/MP-regering, en spräckt allians på det nationella planet, en överenskommelse med stödpartierna (C) och (L) som bröts innan den ens hann träda i kraft och en rad brutna vallöften från de fem partier som på fredag tar på sig ansvaret att leda vårt land.

Resultatet blir också att det ena ytterkantspartiet (V) släpper fram en regering som ska driva en rad politiska frågor som man i decennier gjort allt för att förhindra.  Genom att låtsas att det andra ytterkantspartiet (SD) isoleras, skapar man det missnöje i väljarkåren som kommer att innebära att (SD) i nästa val tillåts växa ännu mer. 

Decemberöverenskommelsen blev en Januariblåsning.

Kristdemokraterna kommer att fortsätta vara en del av den borgerliga oppositionen. Vi kommer att fortsätta stå upp för våra värderingar och vår politik på samma sätt vi gjort under valrörelsen. Ebba Busch Thor har tillsammans med Ulf Kristersson stått fast förankrade då andra darrat på manschetten. De kan, till skillnad från en rad andra partiledare, gå vidare med hedern i behåll!

måndag 14 januari 2019

Bläcket på papperet hann inte ens torka....
















Bläcket hann inte ens torka på papperet innan de fyra partiledarna i direktsänd TV började sväva på målet hur man ska tolka deras överenskommelse. Tolkningen av den så kallade "anti(V)-klausulen" var tydligen så oklar att Stefan Löfven fick ytterligare 48 timmar på sig för att förhandla fram en lösning med Jonas Sjöstedt och det parti som inte skulle få något inflytande över den politiska inriktningen. 

Jan Björklund svävade på målet redan vid sitt framträdande och konstaterade att det nu handlar om "att minimera ytterkantspartiernas inflytande". Det svänger fort i retoriken!

Det är minst sagt anmärkningsvärt att fyra partier kommer överens om att ställa det femte partiet, (V), utanför allt inflytande utan att ens diskutera detta med (V). Det är minst lika anmärkningsvärt om detta parti, utan förhandlingar och motkrav, går med på att rösta fram en politik som säljer ut detta partis grundläggande värderingar. Vid dagens presskonferens antydde Sjöstedt att detta inte var det största problemet. Han verkade nöjd med att få vissa "muntliga garantier" från Löfven.

Dagens presskonferens visade i alla fall vad vi har att vänta oss om den här regeringskonstellationen blir vald på fredag; fortsatta missuppfattningar och olika tolkningar av vad man egentligen kommit överens om. 

Det med (C) och (L) förstärkta vänsterblocket har i alla fall lyckats med en sak; att skada det politiska systemet och ytterligare öka politikerföraktet. I stället för att respektera valresultatet har man gjort allt för att trixa fram en lösning där man inte har några problem med att sälja ut stora delar av sina vallöften och dessutom tro att detta inte har någon betydelse för väljarkåren. Denna strategi kommer, enligt min bedömning, visa sig vara ett mycket stort misstag. De partier som nu gör tvärtemot vad man lovat kommer att bli påminda om detta fram till nästa val. Det är ingen risk att väljarna glömmer detta!  

Det mest ärliga hade varit att utlysa ett extra val och låta väljarna fälla sin dom över den kohandel som nu spelas upp inför öppen ridå. Tyvärr tror jag dock inte att det kommer att ske. Det parti som skulle "stängas ute från inflytande" förhandlar nu för att få de "muntliga garantier" för inflytande som krävs för att släppa fram Löfven. Tvärt emot vad både Lööf och Björklund lovade. 

Var det någon som påstod att man ska hålla det man lovat?

fredag 11 januari 2019

Resultatet av Lööfs överenskommelse med Löfven är 32 utredningar!
















Det svek som idag spelades upp för svenska folket kommer att gå till historien. Alla ni som gick till valurnorna och röstade på C och L i tro att deras löften om en Alliansregering och ett nytt politiskt ledarskap skulle bli verklighet har blivit förda bakom ljuset. Nu visar det sig att alla Lööfs löften om att inte bli stödparti till en S-regering inte var värda någonting.

Det visar sig också att många av de vallöften som S stod som garant för inte heller är något värda. Nu fattas bara att V säljer ut sina vallöften genom att rösta gult eller grönt för Stefan Löfven som statsminister. 

Om den här överenskommelsen röstas igenom av S, MP, C, L och V blir väljarna de största förlorarna. Vilka konsekvenserna blir för framtida val och för tilltron till politiker och vårt demokratiska system kan man reflektera över. Jag tror dock att det som spelats upp på nationell nivå efter valet allvarligt kommer att skada tilliten och förtroendet för det politiska systemet.

Det var en sällsam upplevelse att lyssna till centerledarens presskonferens och hennes synnerligen mångordiga redovisning av den förändring av socialdemokraternas politik som hon menar sig ha åstadkommit. Av de 73 reformförslag som presenteras i det gemensamma dokumentet hamnar nästan hälften (32 st) per omgående i framtida utredningar.

En statlig utredning tar vanligtvis 2-3 år att genomföra varefter följer en 1-2 år lång remiss- och beredningsprocess. Den reformagenda som Annie Lööf idag redovisade som en framgång för sitt parti kommer till stora delar inte att genomföras den här mandatperioden och kanske heller inte därefter. Att i direktsänd TV ge sken av att dessa förslag kommer att genomföras är inte ärligt utan blir till ännu ett svek mot de väljare som tror att Lööfs reformförslag kommer att bli verklighet.

S, MP och V kommer således inte att under den här mandatperioden behöva genomföra särskilt många av de liberala reformer som Lööf försöker berömma sig av. Jag tycker det är näst intill obegripligt om C och L går i fällan att begrava sina hjärtefrågor i en rad utredningar. Att tillsätta en statlig utredning är definitivt inte att binda sig till ett förslag. Och med 32 utredningar, varav de flesta utlovas vara parlamentariska med representanter från alla riksdagspartierna, lär de mest kontroversiella förslagen för S, MP, och V enkelt kunna läggas åt sidan med kommentaren att "vi utreder frågan".

Jag är idag otroligt stolt och glad att tillhöra ett parti som konsekvent stått för sin politik även efter valet. Jag är stolt att min partiledare stått stabilt och väl förankrad i våra värderingar. Däremot är jag väldigt besviken att Annie Lööf och Centerpartiet idag i princip har punkterat Alliansen på nationell nivå.

Avslutningsvis vill jag citera min partiledare Ebba Busch Thor: "Till alla som känner ilska över samhällsutvecklingen och besvikelse över Centerpartiets besked; bryt inte ihop. Engagera er. Ni är varmt välkomna till oss kristdemokrater. Det kommer nya och bättre dagar än den här".


Stoppa den föreslagna nedmonteringen av LSS!




















Igår presenterades den så omtalade LSS-utredningen och dessvärre kan jag konstatera att farhågorna över vad som skulle presenteras i form av nya förslag besannades. Under det senaste året har opinionen mot utredningen varit stark och vi är många som hade hoppats att denna skulle påverkat utredningen. Dessvärre finns de läckta förslagen, som skapat så stor oro inom målgruppen, kvar.

Utredaren har självklart haft att förhålla sig till de direktiv regeringen lämnat och det är beklämmande att den nu avsatta S/MP-regeringen inte heller tagit till sig av kritiken och förändrat utredningens direktiv och uppdrag. Kostnaderna för LSS har naturligtvis ökat alltsedan lagen infördes, men det kan ju inte ha varit en överraskning. Att fler personer har omfattats av stödet, att befolkningen har ökat och att personer med grava funktionsnedsättningar har bättre förutsättningar att klara sig eftersom sjukvården utvecklats är tre starka skäl till att kostnaderna ökat.

Tack vare LSS har ett stort antal människor, som tidigare i många fall inte kom i närheten av den livskvalitet alla andra utan funktionsnedsättning åtnjuter, fått möjlighet att leva ett liv som är så självklart för de flesta. Personlig assistans är en LSS-insats som är ovärderlig för att skapa en trygghet och ett kontinuerligt stöd i många människors liv och vardag.

Nu föreslår utredaren att rätten till assistans för barn under 16 år med omfattande funktionsnedsättning och för vuxna människor som är extra känsliga för förändringar ska tas bort. Ofta handlar detta om människor med svår autism som har stora problem att kommunicera och som behöver känna trygghet med en person som förstår dem väl och kan tolka signalerna från omgivningen. Jag befarar att förslaget, om det blir verklighet, kommer trasa sönder livet för många drabbade och deras anhöriga. Risken för att barn institutionaliseras och inte längre kommer kunna växa upp hemma hos sin familj ökar. Likaså ökar risken att vuxna personer inte längre kommer kunna leva ett självständigt liv och vara delaktiga i samhället.

Det delade huvudmannaskapet mellan stat och kommun är ett problem och jag har länge framhållit att hela ansvaret för LSS borde ligga på staten. Nu föreslår utredaren att kommunerna ska ta ansvar för de grupper som skulle kastas ut från assistansen. Risken är stor att det blir kommunens budget – i stället för personens behov – som kommer att styra insatsens omfattning. Vi kristdemokrater är inte beredda att ta den risken utan anser att staten ska ha ett samlat huvudansvar för alla som behöver personlig assistans. Var du bor ska inte avgöra vilket stöd du får.

Många familjer med små och vuxna barn lever redan idag i en väldigt svår situation på grund av de nedskärningar inom LSS som den nu avsatta S/MP-regeringen har genomfört. Jag är rädd att den svåra situation som de upplever skulle permanentas och att många fler skulle drabbas om flera av förslagen i utredningen blir verklighet.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta fortfarande är förslag som går att förändra. Först ska utredningen ut på remiss och det är många som kommer att ha väsentliga invändningar mot flera av förslagen. Först därefter kan ett beslut fattas i riksdagen. Jag är glad över att vi kristdemokrater tillsammans med moderaterna är överens om att se kostnaden för LSS i relation till de totala samhällsekonomiska kostnaderna. För oss är det självklart att ett rikt och välmående land som Sverige har råd att ta ett solidariskt ansvar för en av de svagaste grupperna vi har.

Förhoppningsvis kommer den regering som snart tillträder vara befriad från de tankar och idéer den tidigare S/MP-regeringen formulerade i form av direktiv till den utredning som presenterades igår. Vi kristdemokrater kommer i alla fall att fortsätta stå upp för en LSS-reform som lever upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.