Så kom äntligen Göran Hägglunds svar på den kraftiga kritik som riktats mot honom under de senaste dagarna. Bra att han i Ekot medger att partiets hållning i sjukförsäkringsfrågan inneburit att vi förlorade röster. Visserligen bara ”en del röster”, men ändå.Under eftermiddagen kom sedan ett pressmeddelande som talade om att Kristdemokraterna tillsätter en särskild grupp som ska bevaka och följa sjukförsäkringsfrågan och det fortsatta arbetet med reformen.
Bättre sent än aldrig! Tänk om Hägglund lyssnat på sin partistyrelse och lyft fram det här förslaget redan på partifullmäktige som en prioriterad fråga att ompröva i stället för att peka ut vårdnadsbidraget.
Inte oväntat påverkas Hägglund inte av all övrig kritik exempelvis för sitt utspel i frågan om vårdnadsbidraget. Det förhållningssättet bekymrar mig. Det måste till en total avsaknad av omvärldsbevakning för att inte notera den massiva kritik som de facto riktats mot honom i den här frågan.
Tonen blir desto hårdare på Facebook, där Hägglund i ett inlägg påstår att ”det är räddhågset att inte se möjligheterna att forma nya bättre förslag”. Som om någon påstått att man inte vill det? Ingen kritiker har, vad jag hört, varit negativ till att forma nya och bättre förslag. Sedan när blev det ”räddhågset” att hålla fast vid våra vallöften?
Det ligger en paradox i ledarskapet. En stark ledare har mod att ibland visa svaghet, och när han gör det blir hans ledarskap ännu starkare. Den räddhågsne förnekar det som är uppenbart för många andra. Vilken strategi som är bäst i det långa loppet tror jag de flesta kan räkna ut själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar