söndag 31 juli 2011

Lyxfällan slår till

Enligt obekräftade uppgifter kommer president Obama, tillsammans med kollegorna Berlusconi och Papandreu, att delta i TV3:s programserie Lyxfällan i höst. Programledarna för Lyxfällan kommer därmed att ställas inför den tuffaste utmaningen hittills.

Detta ironiska skämt lämnar en besk eftersmak. Greklands och Italiens problem har skakat om världsekonomin tidigare i år och nu är det USA:s tur. Om ingen uppgörelse nås mellan demokrater och republikaner innan tisdag är pengarna slut. Få bedömare tror att det kommer att hända. Sannolikheten är ganska stor att en uppgörelse kommer till stånd och att lånetaket höjs än en gång för att rädda situationen.

För oss svenskar som, efter krisen på 1990-talet, blivit ganska medvetna om att debet och kredit måste fungera inom den offentliga ekonomin på samma sätt som inom hushållsekonomin, är USA:s situation extrem. Den amerikanska statsskulden ligger idag på ofattbara 14.300 miljarder dollar och budgetunderskottet ökar varje år på denna skuld med 1.500 miljarder dollar. Snacka om att leva över sina tillgångar.

Hittills har man löst problemen genom att höja lånetaket – tio gånger på de senaste tio åren. Redan intecknade krediter har betalats genom att man har tagit nya krediter. Samma beteende som vi ser i Lyxfällan där enskilda personer använder sig av nya kreditkort så snart de gamla nått sina kreditgränser.

Jag drar mig till minnes hur den förre statsministern Göran Persson beskrev hur han upplevde det när Sveriges kreditvärdighet skrevs ner under finanskrisen på 1990-talet. Han målade upp en bild av ett förödmjukande möte med de flinande finansvalparna på Wall Street där han fick lyssna till hur de talade om hur Sverige skulle sköta sin ekonomi. ”Den som är satt i skuld är icke fri”, var ett av de citat Persson därefter använde sig flitigt av.

Ett dilemma för den svenska ekonomin på 1990-talet var det redan höga skattetrycket. Kostnaden för våra välfärdsreformer kunde inte finansieras genom ett ännu högre skattetryck, utan vi fick genomgå en ganska smärtsam period av besparingar och nedskärningar.

Den republikanska linjen är att möta budgetunderskottet genom att hålla igen på konsumtionen och skära ner i de offentliga utgifterna. Den demokratiska linjen är att höja lånetaket och skatten. Man skulle kunna tänka sig att det behövs en kombination av båda åtgärderna för att komma till rätta med budgetunderskottet och att det inte skulle vara så svårt att komma överens om hur.

Men ännu, två dagar före deadline, är alltså positionerna låsta i förhandlingarna och det är då mina tankar börjar flyga iväg till TV3 och Lyxfällan.

tisdag 26 juli 2011

Skånetrafikens kundfokus förbryllar

Jag blir både förvånad och upprörd över det uttalandet Skånetrafikens presschef idag gör i tidningen Smålänningen. Om det uttalandet är korrekt och representativt för Skånetrafikens inställning till sina kunder har man missuppfattat sitt uppdrag.

Den 1 juni tog Skånetrafiken bort kontanthanteringen på sina bussar. Ett riktigt beslut och en åtgärd som sannolikt också Länstrafiken Kronoberg kommer att införa. Samtidigt har ett problem uppstått för resenärerna, eftersom Skånetrafiken inte har något ombud i Markaryd där man kan köpa biljetter. På bussen erbjuds enbart kortbetalning. Eftersom Markaryd är ändstation för ett 20-tal av Skånetrafikens dagliga turer uppstår ett problem för många resenärer då man inte längre kan köpa biljetter kontant.

Skånetrafikens pressombud, Ulrika Mebius, klargör i dagens Smålänningen att det inte är aktuellt att ha något försäljningsombud i Markaryd. Hon konstaterar också att ”vissa resenärer tyvärr kommer i kläm”.

Hyser man den uppfattningen till sina kunder har man fullständigt missuppfattat sitt uppdrag. Skånetrafiken är, precis som alla andra trafikbolag, till för sina kunder. Som jag ser det är det helt oacceptabelt att inte ta resenärernas problem på allvar och försöka hitta en lösning. I det här fallet bör det vara en ganska enkel åtgärd.

Markaryds kommun har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat de problem som finns genom att Markaryd är ändstation för såväl Länstrafiken Kronobergs som Skånetrafikens busslinjer. Det handlar om brister i tidtabellsanpassningar, olika biljettsystem mm. Detta har kommunen påtalat för Länstrafiken Kronoberg i egenskap av trafikhuvudman för trafiken i Kronoberg och det kommer man fortsätta att göra.

Jag kommer omgående att lyfta frågan och Skånetrafikens inställning till resenärerna i Markaryd vid nästa sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott de 8 augusti. Avsikten är att arbetsutskottet ska ställa sig bakom en formell framställan till Skånetrafikens politiker där vi helt enkelt begär och förutsätter att Skånetrafiken tecknar ett avtal med ett ombud i Markaryd så att resenärerna kan köpa biljetter till Skånetrafikens bussar på samma sätt som resenärerna i Skåne.

måndag 25 juli 2011

En minuts stillhet i hela Norden idag

Idag iakttar Norge en tyst minut kl 12.00. För att visa Sveriges varma deltagande rekommenderar regeringen till en bred anslutning till denna tysta minut. Samtliga arbetsplatser i Markaryds kommun uppmanas att delta. Flaggan vid kommunhuset kommer idag att vara hissad på halv stång.

lördag 23 juli 2011

Idag saknas alla ord

Idag saknas alla ord och hjärtat är fyllt av sorg. Tankarna går till Norge och till alla dem som så brutalt drabbats av det vansinnesdåd som inträffat i vårt grannland. Vi känner starkt för de drabbade, deras anhöriga och hela det norska folket. Det är en nationell tragedi som inträffat. En tragedi som ingen av oss kan vara oberörd inför. Idag är vi många som ställer oss frågor om varför och hur detta kan ske?

Bomben i centrala Oslo och den ofattbara massakern av ungdomarna på det läger på Utöya, arrangerat av Norska Arbeiderpartiets Ungdomsförbund, är händelser som känns ofattbara att ta in i sitt medvetande. Det finns inga ord som kan beskriva den mardröm som så många människor, familjer, föräldrar och vänner upplever idag.

Det som inträffat är ett angrepp på en hel nation. Det är ett angrepp på demokratin och på vårt fria och öppna samhälle. För oss som tror på demokratin, människors lika värde och livets okränkbarhet är det fullständigt obegripligt att det finns enskilda människor eller grupper som kan agera på ett så hänsynslöst sätt.

Det är i hatet, i likgiltigheten över människolivets okränkbarhet, i föraktet för andra människors politiska och religiösa uppfattningar, som extremismen förenar sig. Just där möts de höger- och vänsterextremistiska krafterna i en gemensam ståndpunkt.

Demokratin måste ständigt försvaras mot dess fiender. Därför kan vi samfällt ställa oss bakom det Norges statsminister Jens Stoltenberg så starkt och tydligt uttryckte sent igår kväll: ”Ni ska inte få ödelägga oss, vår demokrati eller vårt engagemang för en bättre värld”. Den kampen har vi alla ett ansvar att delta i.



fredag 15 juli 2011

Kluvet land – berättelsen om ett delat Sverige

I sommar sänds reportageserien Kluvet land varje torsdag i P1. Den handlar om ett samhälle i förändring, om vad som händer när allt fler väljer att flytta från landsbygden till städerna. För första gången i vår historia bor det nu fler människor i städer än på landsbygden. Igår intervjuades jag och fick ge min syn på tillväxtmöjligheter i mindre kommuner, om statens reträtt, om behovet av infrastruktur och om betydelsen av tydliga kommunpolitiker som tar strid för sin kommun och sin bygd.

Ibland brukar jag generalisera och säga att Sveriges kommuner kan delas in i tre kategorier. En del kommuner som inte behöver anstränga sig särskilt mycket som storstads-, universitets- och högskolekommuner. De växer ändå, mycket tack vare stora offentliga arbetsplatser och skattefinansierade jobb. Andra, framför allt landsbygds- och glesbygdskommuner med stora avstånd och långt till regioncentrum, kommer att få det svårt hur mycket man än anstränger sig. Och så den tredje kategorin; alla de kommuner som måste bestämma sig för om man ska växa eller inte. Markaryds kommun hör till den senare kategorin och vi har bestämt oss för utveckling!

Jag är kritisk till att så många politiker och forskare ensidigt pekar på tjänste- och kunskapsföretagen som framtidens företag och som dömer ut våra tillverkande företag. Visst är tjänste- och kunskapsföretagen viktiga och visst behövs de, men vi bygger inte ett välstånd eller skapar en stark ekonomi enbart genom att byta tjänster och servera kaffe latte till varandra. Det är inte en fråga om antingen-eller, utan det behövs både tillverkning och tjänsteproduktion!

Även i framtiden måste det tillverkas saker och det måste man kunna göra i Sverige. Men då måste politiker och beslutsfattare underlätta för industriproduktionen och inte agera på ett sätt som skrämmer bort industriföretagen. Det går att producera och vara konkurrenskraftig också i Sverige och det går att skapa arbetstillfällen också utanför storstadsområdena. Alltför många forskare, politiker och beslutsfattare finns inte ute i verkligheten eller i näringslivet och möter inte i tillräcklig utsträckning de företagare som sysslar med industriproduktion.

I Markaryd arbetar dryga 40% av den arbetsföra befolkningen inom tillverkningsindustrin. Företagen har bestämt sig för att behålla så mycket produktion som möjligt i Markaryd. Våra företag klarade lågkonjunkturen utan problem och i dagsläget har vi mer än 1.000 fler arbetstillfällen än vad det finns arbetsför befolkning i åldrarna 18-64 år i kommunen.

Därför är inpendlingen stor och då behövs bättre kommunikationer. Om två år kommer äntligen Pågatågen att stanna i Markaryd, något vi jobbat för i snart åtta år. Men redan idag stannar SJ:s tåg vid perrongen i Markaryd för tågmöte på den enkelspåriga banan, men dörrarna öppnas inte för att släppa av eller på resenärer! En märklig, statlig affärsidé.

Vad vi behöver är en trafik som medger bättre arbets- och studiependling. Den kommer 2013, men vad hade kunnat ske om det statligt styrda SJ hade haft en ambition att tillgodose efterfrågan på marknaden? Vad hade hänt om man öppnat dörrarna och låtit resenärerna stiga av och på?

Statens reträtt är dessvärre uppenbar. I många kommuner flyttas polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan allt längre bort, servicen försämras och detta blir ytterligare en nackdel för de mindre kommunerna. Staten måste helt enkelt ta ett större ansvar!

Det kan inte vara rimligt att hela det övriga Sverige utanför storstadsregionerna ska vara som ett slags Skansen i maxiformat. Ska vi acceptera att vara ett udda fenomen som storstadsborna kommer ut till på sin semester för att titta förvånat på? Nej, självklart inte!

Ett samhälle i förändring skapar nya utmaningar som i sin tur kräver nya åtgärder och lösningar. Vi kan inte möta dagens utmaningar med gårdagens lösningar. Sverige ser inte likadant ut. Därför krävs en statlig reträtt framför allt inom områdena detaljstyrning och likformighet. Detta klarar en modern och klarsynt regering som stärker subsidiariteten, det kommunala självstyret och som sätter en tillit till den ideella sektorn och till att enskilda människor är kapabla nog att göra egna val.

Alliansregeringen har kommit en bit på vägen dit, men det finns mer att göra. Alternativet, det röda laget, vill inte ens dit!

lördag 9 juli 2011

Klart för avgång!

Iklädd skärmmössa med SJ-märke, signalväst och med flaggan i beredskap har jag idag gjort min debut som konduktör på motorvagn Y7 mellan Markaryd och Strömsnäsbruk. SSJF, Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening, gör i sommar en storsatsning med rälsbusstrafik varje onsdag och lördag. Markaryds kommun stöttar med ett litet ekonomiskt bidrag och feriearbetare. Förutom att åka rälsbuss kan man fem dagar i veckan också hyra dressiner och själv trampa utmed den vackra banan. För er som vill ha en något annorlunda upplevelse på semestern är detta helt rätt.

SSJF firar i år 25 år och föreningen har under de här åren gjort en fantastisk kulturgärning. Hela stationsområdet i Strömsnäsbruk, med station, lokstallar, verkstad, vändskiva mm är varsamt restaurerat och hela den gamla järnvägsmiljön är bevarad för eftervärlden. Strömsnäsbruk var mittpunkt på banan Åstorp-Värnamo som lades ner 1968. Under 1950-talet arbetade här som mest över 200 personer. Min morfar och morbror var två av dem, så visst känns det lite speciellt att så här dryga 60 år senare få tjänstgöra som konduktör. Föreningen förfogar idag över en stor mängd fordon; ett ånglok, flera diesellok, vagnar, dressiner och en mängd järnvägsföremål i Jernvägsmuséet.

Idag blev det fyra turer för min del i ett härligt sommarväder. Nästa lördag är det dags igen. Vi kanske ses?

fredag 8 juli 2011

Drömmen som gick i kras

Metoderna för att skapa regional tillväxt tar sig ibland lite märkliga uttryck. Åtminstone i Kronoberg. Lessebo kommun struntade i lagen och gav mångmiljonstöd till glashotellet. Nu tycks det storslagna projektet ”Drömmarnas trädgård”, efter en dom i Förvaltningsrätten, bli en dröm som går i kras för understödjarna Växjö kommun och Länsstyrelsen.

”Drömmarnas trädgård” kallas ett projekt som under det senaste året lyfts fram i länet som ”ett spännande turistprojekt vid Helgasjöns rand som skulle locka turister till Kronoberg”. Länsstyrelsen och Växjö kommun har varit pådrivande för att hitta ekonomiska medel för att finansiera detta drömprojekt. I december i fjol beslöt kommunfullmäktige i Växjö kommun att bevilja ett stöd på sammanlagt 9,3 miljoner skattekronor. Länsstyrelsen har, påhejad av landshövdingen, stöttat projektet.

Lyckligtvis var vi några som gick emot satsningen då den behandlades i regionstyrelsen i mars, annars hade ytterligare 2,1 miljoner skattekronor gått in i projektet. Jag själv var helt emot tanken på att med skattepengar subventionera ett riktat näringslivsstöd på det här sättet. Jag är glad att vi var tillräckligt många som lyckades genomdriva en minoritetsåterremiss. Ärendet lär inte återkomma.

En privatperson i Växjö kommun överklagade nämligen beslutet i Växjö kommunfullmäktige och för några dagar sedan kom Förvaltningsrättens dom. ”Otillåtet individuellt stöd till enskild näringsidkare”, konstaterar Förvaltningsrätten och upphäver beslutet.

Länsstyrelsen och landshövdingen har på kort tid och väldigt tydligt lyft fram två olagliga projekt i länet som innovativa och efterföljansvärda. Både Lessebos olagliga satsning på glashotellet liksom ”Drömmarnas trädgård”, presenterades för kronprinsessparet och ett stort antal inbjudna gäster vid det stora innovationsseminarium som landshövdingen arrangerade tidigare i vår.

Den som följt Markaryds kommuns ansträngningar för att få igenom två detaljplaner i Markaryd och en turistsatsning i Traryd, där näringslivet själv har tänkt etablera sig utan statliga eller kommunala subventioner, kan konstatera att Länsstyrelsen och landshövdingen inte varit lika positiva. Trots fyra domar i mark- och miljödomstolen respektive mark- och miljööverdomstolen ger sig inte länsstyrelsen. ”Vi väntar nu på domstolens prövning i sak”, meddelar landshövdingen efter den fjärde domen i ärendet som går myndigheten emot.

Synen på hur man bäst uppnår lokal och regional tillväxt skiljer sig tydligen åt en del. Att ändamålen inte alltid helgar medlen är en sanning som borde vara känd. Länsstyrelsens agerande, att uppmuntra och lyfta fram olagliga projekt som efterföljansvärda samtidigt som man struntar i lagakraftvunna domar, renderar bara en positiv slutsats:

Myndigheten är i alla fall konsekvent.

tisdag 5 juli 2011

Ännu ett företag till Markaryd!

Idag välkomnar vi ännu ett företag till Markaryds kommun. Det är Sjödin Fastigheter i Helsingborg AB som etablerar sig i kommunen och tar över ägandet och driften av fem "problem"-fastigheter i Strömsnäsbruk och Traryd. En efterlängtad affär, inte minst av alla de hyresgäster som haft en hel del bekymmer med den förre ägaren.

Per Sjödin, som äger Sjödin Fastigheter, har inriktat sig på förvaltning och förädling av fastigheter och har fokus på både välmående hyresgäster och fastigheter. I det totala fastighetsbeståndet finns välskötta hyreshus i Åsljunga, Hyllinge, Landskrona samt attraktiva kommersiella fastigheter i centrala Helsingborg, bl a Hotel Helsingborg och Helsing Bar & Restaurang alldeles vid Kärnan, som också ingår i moderbolaget.

I en kommentar i dagens Smålänningen säger Per Sjödin följande: "Vi har haft en bra kontakt med kommunen och fått en fantastisk hjälp av både Bengt Germundsson och Bengt-Göran Söderlind (näringslivschef). De har kunnat hjälpa till även med små detaljer och vi är inte vana vid att kontakten med en kommun är så enkel".

Jag kan bara kvittera omdömet. Det känns helt rätt med Per Sjödin som ny ägare och det ska bli roligt att få utveckla det här samarbetet. Jag har lärt känna Per som en sann entreprenör med ett "tänk" som verkligen passar in på det sättet som vi arbetar i Markaryd. Och det skulle inte förvåna mig om det samarbete vi nu påbörjat kommer att leda till ytterligare positiva effekter för Markaryds kommun.

måndag 4 juli 2011

Tack för förtroendet!

Så var årets Riksting i Umeå till ända. Det var inte bara dagarna som var kortare så långt norrut. Hela Rikstinget blev kortare än vanligt för min del, eftersom jag under torsdagen hade det stora nöjet att inviga Tvärleden, en efterlängtad, och helt ny, vägsträcka mellan Markaryd och Osby.

På fredagen föll det på min lott att vara partistyrelsens försvarare av kapitlet Barn och familj, ett av partiets främsta politikområden. Veckan före Rikstinget kantades av spekulationer i media om att partistyrelsen skulle förlora i en av de viktigaste frågorna och besluta att byta ut vårdnadsbidraget mot en barnomsorgspeng.

Nu blev det inte så, utan en stor majoritet av ombuden ställde sig bakom det kompromissförslag som jag lade fram. Detta innebär att partistyrelsen får mandat att ta ett helhetsgrepp om hela familjepolitiken som ska arbetas fram i bred delaktighet, remissbehandlas och föreläggas ett extra partifullmäktige eller Riksting för beslut. I det arbetet ska frågan om en barnomsorgspeng ägnas särskild omsorg. Till dess ett nytt beslut är fattat, fortsätter vi driva kravet på ett obligatoriskt vårdnadsbidrag i alla kommuner på 6.000 kr/barn mellan 1-3 år.

Jag tycker detta var ett klokt beslut och en bra kompromiss från partistyrelsen. Det hade varit strategiskt fel om Rikstinget beslutat i ”hur”-frågan i en liten del av familjepolitiken. Nu kan vi ta ett helhetsgrepp för att utforma ett förslag till ännu bättre familjepolitik baserad på mer tid för barnen, valfrihet för familjerna och rättvisa mellan de olika barnomsorgsformerna.

Visst är det märkligt att de övriga tre allianspartierna talar sig varma för alla former av valfrihet – utom på familjepolitikens område. När det gäller att låta familjerna välja vad som är bäst för dem själva och sina barn, agerar till och med liberalerna som fundamentalistiska socialister.

På lördagen omvaldes jag till ordinarie ledamot i partistyrelsen och fick ett massivt stöd av ombuden. Flest röster av alla kandidater – 269 röster. Den nyvalda partistyrelsen utsåg mig även till ordinarie ledamot i partiets verkställande utskott.

Det känns fantastiskt att få hela Rikstingets stöd bakom sig på det här sättet. Det är oerhört hedrande att så många distrikt och ombud visar mig detta förtroende. Samtidigt är det förpliktigande att svara upp mot detta stora förtroende. Min ambition är att fortsätta företräda medlemmarna i distrikt och lokalavdelningar. Det är mycket viktigt att även vi i de mindre kommunerna gör våra röster hörda i ett nationellt perspektiv. Sedan ska det bli spännande att få vara med och leda utvecklingen av vår nya politik som nu tar sikte på det fokusområde som Rikstinget beslutat ska vara vår primära fråga – barns och ungdomars uppväxtvillkor.

Stort tack till er alla! Jag ska göra mitt yttersta för att visa mig förtroendet värd!