...om detta må ni berätta...

Idag, den 27 januari, på Förintelsens minnesdag, minns vi alla dem som föll offer till följd av nazismen under en av historiens mörkaste tidsepoker. Den 27 januari 1945 befriades de överlevande i förintelselägret Auschwitz-Birkenau, en plats där 1,5 miljoner människor miste livet. Under den nazistiska regimen mördades omkring 6 miljoner människor, bara för att de råkade vara judar.

Jag glömmer aldrig det besök jag och min tågluffande kompis gjorde i förintelselägret Dachau utanför München i mitten av 1970-talet. Den varma sommardagen blev plötsligt isande kall när man kände en del av den ondska som så påtagligt hade manifesterats på denna plats. Samma känsla upplevde jag några decennier senare i samband med ett besök vid förintelsemonumentet i Berlin (se bilden). Monumentet består av 2 711 stenblock belägna strax intill den plats där Hitlers bunker var belägen. Till minnesmärket hör också ett underjordiskt museum som bl a visar en lista över alla judar som man vet blev mördade under förintelsen.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår redan i den första artikeln fast att ”alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Fortfarande finns det många som inte står upp för detta. Det finns delegater i EU från Ungern och Grekland som förnekar Förintelsen. Irans president gör detsamma och har, precis som terroristorganisationen Hamas, som mål att utplåna landet Israel. I vårt eget land, inte minst i Malmö, ser vi också att antisemitismen lever kvar.

Än värre blir situationen om vi inkluderar de brott mot mänskligheten som fortfarande pågår. Det är skrämmande hur ofta människans ondska gör sig påmind och hur totalitära regimer fortfarande "i vår upplysta tid" använder sig av samma metoder att utöva och behålla sin makt genom att fängsla, tortera och mörda människor som råkar ha en annan uppfattning, tro eller etnisk härkomst. I det avseendet tycks vi människor inte ha kommit särskilt långt i utvecklingen.

Därför behöver vi en minnesdag! Demokratin och de mänskliga rättigheterna är ingen självklarhet för någon av oss. Vi måste minnas och vi måste berätta om det som skett och om det som sker. Kampen för demokrati, för mänskliga rättigheter och för alla människors lika och okränkbara värde måste föras varje dag. Den kampen går aldrig att överlåta till någon annan, inte till en regering eller till de politiska partierna. Nej,den kampen måste föras av oss alla, av var och en av oss, om och om igen!