söndag 31 juli 2011

Lyxfällan slår till

Enligt obekräftade uppgifter kommer president Obama, tillsammans med kollegorna Berlusconi och Papandreu, att delta i TV3:s programserie Lyxfällan i höst. Programledarna för Lyxfällan kommer därmed att ställas inför den tuffaste utmaningen hittills.

Detta ironiska skämt lämnar en besk eftersmak. Greklands och Italiens problem har skakat om världsekonomin tidigare i år och nu är det USA:s tur. Om ingen uppgörelse nås mellan demokrater och republikaner innan tisdag är pengarna slut. Få bedömare tror att det kommer att hända. Sannolikheten är ganska stor att en uppgörelse kommer till stånd och att lånetaket höjs än en gång för att rädda situationen.

För oss svenskar som, efter krisen på 1990-talet, blivit ganska medvetna om att debet och kredit måste fungera inom den offentliga ekonomin på samma sätt som inom hushållsekonomin, är USA:s situation extrem. Den amerikanska statsskulden ligger idag på ofattbara 14.300 miljarder dollar och budgetunderskottet ökar varje år på denna skuld med 1.500 miljarder dollar. Snacka om att leva över sina tillgångar.

Hittills har man löst problemen genom att höja lånetaket – tio gånger på de senaste tio åren. Redan intecknade krediter har betalats genom att man har tagit nya krediter. Samma beteende som vi ser i Lyxfällan där enskilda personer använder sig av nya kreditkort så snart de gamla nått sina kreditgränser.

Jag drar mig till minnes hur den förre statsministern Göran Persson beskrev hur han upplevde det när Sveriges kreditvärdighet skrevs ner under finanskrisen på 1990-talet. Han målade upp en bild av ett förödmjukande möte med de flinande finansvalparna på Wall Street där han fick lyssna till hur de talade om hur Sverige skulle sköta sin ekonomi. ”Den som är satt i skuld är icke fri”, var ett av de citat Persson därefter använde sig flitigt av.

Ett dilemma för den svenska ekonomin på 1990-talet var det redan höga skattetrycket. Kostnaden för våra välfärdsreformer kunde inte finansieras genom ett ännu högre skattetryck, utan vi fick genomgå en ganska smärtsam period av besparingar och nedskärningar.

Den republikanska linjen är att möta budgetunderskottet genom att hålla igen på konsumtionen och skära ner i de offentliga utgifterna. Den demokratiska linjen är att höja lånetaket och skatten. Man skulle kunna tänka sig att det behövs en kombination av båda åtgärderna för att komma till rätta med budgetunderskottet och att det inte skulle vara så svårt att komma överens om hur.

Men ännu, två dagar före deadline, är alltså positionerna låsta i förhandlingarna och det är då mina tankar börjar flyga iväg till TV3 och Lyxfällan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar