Drömmen som gick i kras

Metoderna för att skapa regional tillväxt tar sig ibland lite märkliga uttryck. Åtminstone i Kronoberg. Lessebo kommun struntade i lagen och gav mångmiljonstöd till glashotellet. Nu tycks det storslagna projektet ”Drömmarnas trädgård”, efter en dom i Förvaltningsrätten, bli en dröm som går i kras för understödjarna Växjö kommun och Länsstyrelsen.

”Drömmarnas trädgård” kallas ett projekt som under det senaste året lyfts fram i länet som ”ett spännande turistprojekt vid Helgasjöns rand som skulle locka turister till Kronoberg”. Länsstyrelsen och Växjö kommun har varit pådrivande för att hitta ekonomiska medel för att finansiera detta drömprojekt. I december i fjol beslöt kommunfullmäktige i Växjö kommun att bevilja ett stöd på sammanlagt 9,3 miljoner skattekronor. Länsstyrelsen har, påhejad av landshövdingen, stöttat projektet.

Lyckligtvis var vi några som gick emot satsningen då den behandlades i regionstyrelsen i mars, annars hade ytterligare 2,1 miljoner skattekronor gått in i projektet. Jag själv var helt emot tanken på att med skattepengar subventionera ett riktat näringslivsstöd på det här sättet. Jag är glad att vi var tillräckligt många som lyckades genomdriva en minoritetsåterremiss. Ärendet lär inte återkomma.

En privatperson i Växjö kommun överklagade nämligen beslutet i Växjö kommunfullmäktige och för några dagar sedan kom Förvaltningsrättens dom. ”Otillåtet individuellt stöd till enskild näringsidkare”, konstaterar Förvaltningsrätten och upphäver beslutet.

Länsstyrelsen och landshövdingen har på kort tid och väldigt tydligt lyft fram två olagliga projekt i länet som innovativa och efterföljansvärda. Både Lessebos olagliga satsning på glashotellet liksom ”Drömmarnas trädgård”, presenterades för kronprinsessparet och ett stort antal inbjudna gäster vid det stora innovationsseminarium som landshövdingen arrangerade tidigare i vår.

Den som följt Markaryds kommuns ansträngningar för att få igenom två detaljplaner i Markaryd och en turistsatsning i Traryd, där näringslivet själv har tänkt etablera sig utan statliga eller kommunala subventioner, kan konstatera att Länsstyrelsen och landshövdingen inte varit lika positiva. Trots fyra domar i mark- och miljödomstolen respektive mark- och miljööverdomstolen ger sig inte länsstyrelsen. ”Vi väntar nu på domstolens prövning i sak”, meddelar landshövdingen efter den fjärde domen i ärendet som går myndigheten emot.

Synen på hur man bäst uppnår lokal och regional tillväxt skiljer sig tydligen åt en del. Att ändamålen inte alltid helgar medlen är en sanning som borde vara känd. Länsstyrelsens agerande, att uppmuntra och lyfta fram olagliga projekt som efterföljansvärda samtidigt som man struntar i lagakraftvunna domar, renderar bara en positiv slutsats:

Myndigheten är i alla fall konsekvent.