Detta är sanningen - inte Smålänningens version!

Tidningen Smålänningens reporter Leif Lundström skickade idag ett mail till mig där han ifrågasätter varför jag framför mina åsikter på Facebook, och inte i pressen. Att denna tanke väcks hos en journalist, som borde vara den förste att stå upp för åsikts- och yttrandefrihet, är häpnadsväckande! Att tanken fortplantar sig ner genom fingrarna och ut i tangentbordet i form av ett ifrågasättande mail trodde jag inte ens kunde vara möjligt. Agerandet säger en del om bristen på den objektivitet och trovärdighet som bör prägla en journalists inställning.

Inom en timmes tid svarade jag sent i onsdags eftermiddag skriftligt på de frågor Leif Lundström skickade till mig i ett ärende. I fredags kunde jag i hans artikel läsa att han hade mer material i ärendet med påståenden som jag inte ens fick en chans att bemöta. Detta redogjorde jag för under fredagen i ett inlägg på min Facebook-sida.

En rättmätig fråga är varför jag inte fick bemöta de påståenden som fördes fram, nämligen att jag skulle framfört synpunkter till personal på miljö och bygg utan att gå via chefen? Sanningen är att synpunkterna, vilka jag anser högst berättigade, framfördes i närvaro av högste chef, nämligen t f kommunchefen.

Vidare påstods att jag gjort detta i fikarummet, med antydan om att många andra skulle ha hört vad jag sa. Sanningen är att detta framfördes då samtliga personer, förutom de tre berörda tjänstemännen och t f kommunchefen, lämnat rummet. Vi var alltså lika ensamma som om vi suttit på mitt kontor.

Vilka avsikter ligger bakom valet av denna vinkling? Vilken agenda har Leif Lundström och Smålänningen genom detta agerande? Varför försöker man på detta sätt misskreditera mig i stället för att granska sakfrågan och tjänstemännens bristande vilja att agera i ett ärende som gällde människors hälsa och miljö, ett ärende som jag upprepade gånger påtalat och t o m formellt anmält via mail till ansvariga tjänstemän och via förvaltningens registratorsbrevlåda?

Till saken hör att miljö- och byggnadsnämnden, mycket tack vare mitt uthålliga agerande, i september beslutade om ett föreläggande mot vite för de olägenheter jag i över två månader försökt göra tjänstemännen uppmärksammade på.

Den sanningen väljer Smålänningen och reportern Leif Lundström att undanhålla sina läsare genom att i stället hänga ut mig som det ständiga problemet. Till det kommer sedan dagens mail där han ifrågasätter varför jag via Facebook, och inte via pressen, försöker klarlägga hela bilden.

Detta är ett skamligt beteende och därför tar jag mig friheten att själv välja de kanaler där jag får möjlighet att ge min version i sin helhet och på ett annat sätt än i dessa artiklar i Smålänningen där jag ständigt utmålas som ett problem. 

Leif Lundströms mail, liksom mitt svar kan ni ta del av i bilderna på skärmdumparna jag publicerar här på bloggen. Mitt agerande i det aktuella ärendet går att ta del av genom offentliga handlingar via kommunens diarie. Mina synpunkter som framfördes till berörd personal kan verifieras av t f kommunchefen. Miljö- och byggnadsnämndens beslut 2013-09-09, § 104, går att ta del av via denna länk.

Det är sanningen - inte Smålänningens version!