I Strömsnäsbruk finns ett givet besöksmål för den som är intresserad av tåg. Här lägger medlemmarna i Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening (SSJF) ner ett stort och engagerat arbete för att bevara den gamla stationsmiljön och köra museitåg på den enda del av Skåne-Smålands Järnväg (SSJ) som fortfarande finns kvar. Varje lördag under sommaren kör man rälsbuss mellan Strömsnäsbruk och Markaryd och övriga dagar kan man cykla dressin antingen mellan Strömsnäsbruk och Traryd eller mellan Strömsnäsbruk och Axhult.
Idag gjorde vi en liten familjeutflykt och cyklade dressin fram och åter till Axhult, en sammanlagd sträcka på cirka 1,5 mil. Vilken härlig tur i det strålande högsommarvädret! Det taktfasta dunket från dressinens hjul mot rälsen förmådde inte överrösta fåglarna. Dofterna från skogen blandades med en svag doft av vildhallon när man passerade hyggena och på fikaplatsen i Axhult smakade den medhavda matsäcken och den hemmagjorda flädersaften alldeles utmärkt.
I sommar är det tredje säsongen som föreningen anordnar dressincykling och det blir populärare för varje år som går. Det är inte så konstigt. Detta måste vara en aktivitet som passar hela familjen. På några dressiner finns det monterat trädgårdsstolar, vilket innebär att även passagerare kan åka med. Bra också för den som är gammal eller funktionshindrad.
För egen del har jag ett stort hjärta för föreningens verksamhet, inte minst genom att den är en del av min egen historia. Här jobbade min morfar Oscar Salomonsson som vagnsreparatör, min mormor Alma städade vagnarna och min morbror Erik gick i sin fars fotspår som reparatör i verkstaden. Jag glömmer aldrig känslan när jag nio eller tio år gammal fick åka med farbror Bertil Pettersson i rälsbussens förarhytt mellan Strömsnäsbruk och Värnamo, klippa biljetter och lämna eller hämta paket på de olika stationerna vi passerade. Det är nog därför jag fortfarande har ett stort intresse för tåg.
Stationen i Strömsnäsbruk låg precis på mitten av Skåne-Smålands Järnväg, vilket innebar att det blev banans centrum. Här byggdes ett stort lokstall som blev reparationsverkstad och på 1950-talet sysselsattes nästan 200 personer i Strömsnäsbruk med omnejd av järnvägen. Hela Skåne-Smålands Järnväg gick mellan Värnamo i norr och Kärreberga i söder, där banan anslöt till järnvägen mot Åstorp och Helsingborg. Hela sträckningen på 148 km var klar den 16 juni 1899. Kostnaden för att bygga järnvägen inklusive allt rullande material uppgick till 6,4 miljoner kr. Det låter kanske inte så mycket, men det motsvarar lite drygt 300 miljoner kr i dagens penningvärde.
Den 1 juli 1939 övergick banan i statlig ägo och trafikerades framför allt med rälsbussar för persontrafiken och diesellok för godset. Som så många andra banor gick även Skåne-Smålands Järnväg med förlust och den 11 maj 1968 kördes det sista passagerartåget. Godstrafiken fortsatte dock in på 1990-talet. Den 13 september 1986 invigdes museitrafiken och sedan dess har det gamla stationsområdet, stationsbyggnaden och lokstallarna varsamt rustats upp av föreningen liksom ett stort antal fordon av olika slag.
Av den ursprungliga banan finns idag endast sträckan mellan Traryd och Markaryd kvar. Detta aktiva museum som minner om en svunnen epok är verkligen värt ett besök. Varför inte lördagen den 3 augusti? Då kommer jag att tjänstgöra som konduktör på de tre turerna mellan den historiska stationen i Strömsnäsbruk och den nya pågatågsstationen i Markaryd som jag utan att överdriva kan säga att jag haft ett visst inflytande för att få till stånd. Jag undrar vad morfar hade sagt om han hade vetat om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar