Igår presenterade KDU sin eftervalanalys. Man kan snabbt konstatera att många av förslagen känns igen och jag kan till största delen kan ställa mig bakom dem. Lite kluven blir jag när KDU:s rapport, fyra år efter den valanalysgrupp jag själv satt ordförande för, konstaterar följande: "Den analys som gjordes 2006 stämmer till stora delar även 2010. Ett antal av förslagen från analysgruppen har tillvaratagits, men samtidigt har många av förslagen inte genomförts.” .
KDU lyfter också namnfrågan, som man inte tror är lösningen, utan menar att det handlar om politikens innehåll och sättet att kommunicera politiken. Det måste bli tydligt vart Kristdemokraterna är på väg. Detta är i stora drag samma slutsatser som vi kom fram till i valanalysgruppen 2006.
I lördags hade Svenska Dagbladet en stor artikel med röster som önskar ett snabbt namnbyte. Jag kan inte upphöra att förundras över kreativiteten vad gäller att förändra partinamnet, liksom de högt ställda förhoppningarna på att detta skulle vara lösningen med stort L. Jag tror inte ett dugg på dessa enkla, kosmetiska lösningar. Centern dras fortfarande med epitetet Bondeförbundet i vissa sammanhang och moderaterna kallas för Högern. Väljarna låter sig inte vilseledas så enkelt av att vi än en gång skulle ändra namn. Vi skulle i debatter, media, insändare mm under lång tid framöver påminnas om vårt namn och namnbyte med risk för att innehållet i vår politik även fortsättningsvis skulle vara höljt i dunkel.
Tänk om vi i stället kunde ägna lite mer tid åt att diskutera den politik vi försöker sälja in hos väljarna; politikens innehåll, ambitioner och gränser, ta för oss inom nya politikområden, kommunikationen med väljarna, den interna organisationen, hur vi ingjuter mod att våga ta för oss, hur vi visar på den säljbara skillnaden mellan kristdemokraterna och andra partier, hur vi kan våga vara tydliga med det vi vill och inte minst - föra en diskussion om hur vi respektfullt ska kunna ta tillvara varandra trots att vi inte delar alla uppfattningar lika. Det är ju olikheterna som berikar och utmanar oss.
Jag tror det är hög för partiet att ta ett omfattande tag i dessa grundläggande frågor, skapa en organisation som understödjer och ge tid för betydligt djupare ideologiska diskussioner. Ytterst handlar detta om ledarskap och betydligt radikalare grepp. Kosmetiska förändringar i form av nya omslagspapper håller inte när man väl öppnar paketet. Då är det innehållet som räknas.
I lördags hade Svenska Dagbladet en stor artikel med röster som önskar ett snabbt namnbyte. Jag kan inte upphöra att förundras över kreativiteten vad gäller att förändra partinamnet, liksom de högt ställda förhoppningarna på att detta skulle vara lösningen med stort L. Jag tror inte ett dugg på dessa enkla, kosmetiska lösningar. Centern dras fortfarande med epitetet Bondeförbundet i vissa sammanhang och moderaterna kallas för Högern. Väljarna låter sig inte vilseledas så enkelt av att vi än en gång skulle ändra namn. Vi skulle i debatter, media, insändare mm under lång tid framöver påminnas om vårt namn och namnbyte med risk för att innehållet i vår politik även fortsättningsvis skulle vara höljt i dunkel.
Tänk om vi i stället kunde ägna lite mer tid åt att diskutera den politik vi försöker sälja in hos väljarna; politikens innehåll, ambitioner och gränser, ta för oss inom nya politikområden, kommunikationen med väljarna, den interna organisationen, hur vi ingjuter mod att våga ta för oss, hur vi visar på den säljbara skillnaden mellan kristdemokraterna och andra partier, hur vi kan våga vara tydliga med det vi vill och inte minst - föra en diskussion om hur vi respektfullt ska kunna ta tillvara varandra trots att vi inte delar alla uppfattningar lika. Det är ju olikheterna som berikar och utmanar oss.
Jag tror det är hög för partiet att ta ett omfattande tag i dessa grundläggande frågor, skapa en organisation som understödjer och ge tid för betydligt djupare ideologiska diskussioner. Ytterst handlar detta om ledarskap och betydligt radikalare grepp. Kosmetiska förändringar i form av nya omslagspapper håller inte när man väl öppnar paketet. Då är det innehållet som räknas.
Håller med dig! Jag använde här om dagen ett uttryck som,sedan jag slagit upp det i Wikipedia, visade sig stämma BÄTTRE än jag hade tänkt mig! Jag skrev i ett mail till en av KDs politiker i regeringen, att; "Partiet är inte raka! Man kroknar mer och mer, man verkar lida av någon slags politisk skolios!" Här kan du läsa hur det beskrivs i Wikipedia;
SvaraRadera"Skolios är ett tillstånd då ryggraden är krökt i sidled, och roterad tredimensionellt. På röntgenbilder bakifrån där kotorna normalt skulle suttit rakt kan man hos en skoliosdrabbad person se, att ryggraden snarare "slingrar" sig fram. I de flesta fall brukar man säga att den är S-formad. Den kan ha en, två, tre eller fler krökar av olika grad. Krökningen mäts i grader Cobb. Dessa mätningar ger osäkra resultat pga att de inte tar hänsyn till ryggradens, och bröstkorgens, rotation."
Jag tycker att det är en passande beskrivning på KD! :) Tyvärr!!!
Hoppas det finns olika grader Cobb om vi nu ska mäta hur politiken kröks. Jag gör ingen gradering, men jag tror partiet skulle må bra av lite mer konsekvent och tydlig hållning. Skolios är svårt att komma tillrätta med, då är det nog enklare med ett politiskt parti. Så visst önskar jag att vi ska få räta på ryggarna och med stolthet gå vidare för att driva en rak och tydlig politik.
SvaraRadera