Just nu sitter många av verklighetens kristdemokrater i förhandlingar för att genomföra ett av partiets vallöften; att införa möjligheten till vårdnadsbidrag i våra kommuner. På många håll efterfrågas vårdnadsbidraget av alltfler föräldrar som ett alternativ som ger dem en ekonomisk möjlighet att stanna hemma lite längre tillsammans med sina barn. Om än på en för låg nivå.Samtidigt går partiledare Hägglund ut i media och för ett resonemang som självklart tolkas som att Kristdemokraterna nu ska tänka om och släppa kravet på vårdnadsbidraget. En månad efter valet kastas ett av partiets prioriterade vallöften överbord. Hur strategiskt rätt är det?
Självklart måste partiets familjepolitik också granskas i den utvärdering vi nu är mitt uppe i. Jag delar uppfattningen att målet är viktigare än medlen och att vi inte får fastna i tekniska lösningar. Men jag reagerar på Hägglunds agerande och hans val av tidpunkt, metod och sätt att spela ut det här kortet.
Jag tycker det är helt fel timing att redan efter en månad signalera detta budskap, samtidigt som vi försöker få in vårdnadsbidraget i många kommuner eller öka upp det från ett till två år.
Lika fel anser jag det vara att föra ett resonemang om detta i media. Att så skett meddelades i en bisats några minuter innan Hägglund avslutade partifullmäktige samma dag.
.
Vi är för tillfället inne i en omfattande eftervalsanalys där familjepolitikens framtid självklart ska diskuteras, i första hand internt. Personligen menar jag att det säkert finns andra, och kanske bättre, sätt än vårdnadsbidraget som medel för att stärka familjernas rätt att göra egna val för sin barnomsorg. Men varför denna brådska från Hägglund att signalera en nyordning?
Som ledamot av partistyrelsen hade i alla fall jag ingen kännedom om att dessa diskussioner förts. Om detta var ett planerat utspel har Hägglund förankrat det i en mycket begränsad krets. Detta tycker jag är allvarligt. Om man ska signalera förändringar i för partiet angelägna frågor, bör dessa förankras i betydligt bredare grupper än enbart partiledarens innersta krets. Det tror jag verklighetens kristdemokrater förväntar sig.
Som ledamot av partistyrelsen hade i alla fall jag ingen kännedom om att dessa diskussioner förts. Om detta var ett planerat utspel har Hägglund förankrat det i en mycket begränsad krets. Detta tycker jag är allvarligt. Om man ska signalera förändringar i för partiet angelägna frågor, bör dessa förankras i betydligt bredare grupper än enbart partiledarens innersta krets. Det tror jag verklighetens kristdemokrater förväntar sig.
Efter att jag sett att du hyllats i dagens Världen idag så gick jag in här för att se vad du egentligen skrivit. Jag får inte ihop det riktigt. Du skriver ett inlägg om att kosmetiska förändringar inte räcker för att vända negativa trenden för kd. Sen klagar du på partiledaren, inte i sak (!) utan i form, på ett sätt som nästan ser ut som att du tycker att karln bör avgå.
SvaraRaderaDu verkar tycka att Hägglund skickar fel signaler. Om jag uppfattar hur dina signaler tolkas, så är det att Hägglund nu överger kd:s grundläggande kamp för familjernas frihet. Vilket han ju inte alls har gjort. Det jag försöker säga är att din kritik av strategin innebär en strategi som inte verkar så genomtänkt från din sida. Eller så är den det, vilket i så fall betyder att du medvetet bidrar till att skapa en negativ bild av Hägglunds familjepolitiska ambitioner, och därmed en negativ bild av vad partiet kan tänkas vilja åstadkomma. Visst, du kan nu svara att det borde Hägglund ha tänkt på innan han sa nåt, men det känns i så fall lite sandlådemässigt, inte minst från en person som upprepade gånger menar att han vet en massa som de inte vet där uppe i Stockholm. (Ex hur uttalanden ska rapporteras av media och tolkas av väljarkåren...) Du tillhör ju också partiledningen. Och har också ansvar för vilken bild som ges av partiet. Och om ditt agerande då innebär att väljarna får en snedvriden bild av partiet, vet jag faktiskt inte riktigt vad du vinner på det.
Jag tänker så här; om väljarna inte belönar kristdemokraterna för sin familjepolitik och de metoder som partiet valt för ett av sina absoluta kärnområden, måste inte partiet då tänka om vad gäller formerna för politiken? Det verkar i alla fall du hålla med om.
Då är frågan; hur lång tid tar det att först få en diskussion om en sådan rätt viktig förändring, sedan få politikerna i det egna partiet att förstå och acceptera förändringen och sedan få väljarna att hinna förstå den förhoppningsvis bättre politiken i tid till nästa val? På den punkten tror jag att Hägglund har rätt och du har fel. Förändringar tar oerhört lång tid, och måste ske öppet. Jämför med Reinfeldts förändringar i moderaterna. Inte smög han omkring med dem?
Antingen vill man förändring och tar de jobbiga konsekvenserna av det, eller så orkar man inte ta det jobbiga, och borde därför vara mot förändring. Tycker jag...
”Hyllats i dagens Världen idag?” Jag har inte tidningen, men om det inte står mer i den än på på web-utgåvan är det något överdrivet att benämna det för att "hyllas". Jag är citerad med två meningar som är i stort sett identiska med vad jag sa i TV4-Nyheterna.
SvaraRaderaEftersom du verkar väl initierad har du säkert tagit del av den övriga debatten som förts lite mer internt. Det var också där jag började; i partistyrelsen och på vårt intranät. Sedan har Göran Hägglund själv påpekat hur viktigt det är att börja debattera vår framtida politiska inriktning offentligt och då får man också vara beredd att ge och ta offentlig kritik.
Tyvärr lyckas du inte marginalisera mig med de nedlåtande formuleringar som du inleder ditt inlägg med. ”Däruppe i Stockholm” vet man säkert lika mycket som jag, skillnaden är att man ibland inte lyssnar eller tar till sig den kritik som framförs. Jag har internt, som författare till den förra valanalysen och i partistyrelsen gång på gång tagit mitt ansvar. Om man hört mitt budskap eller inte, får de som eventuellt lyssnat själva bedöma. Även om du inte tycks tro det, kan man ha omsorg om partiet utan att spekulera i vad man själv vinner på det. Och att inte orka eller ha mod att ta det jobbiga får du nog ifrågasätta någon annan än mig för.
Så till svaret på dina frågor: Självklart ska vi diskutera alla frågor under den analysfas vi nu är inne i. Jag, och flera med mig, anser emellertid att Hägglund valt hel fel fråga som medel för att dra igång den process av analys och eftertanke som nu bör ske, i första hand internt och i tillämpliga delar även offentligt. Utspelet från partiledaren signalerar en annan inriktning på det medel, vårdnadsbidraget, som Rikstinget och partistyrelsen beslutat välja för att nå målet; valfrihet för familjerna.
Hade Hägglund valt att lyssna till partistyrelsens egen analys, hade till exempel vårt agerande i sjukförsäkringsfrågan varit klockren att lyfta fram som ett exempel där en omprövning bör ske. Det hade skickat en tydlig signal till våra medlemmar och förtroendevalda och enat dem i en viktig fråga i stället för att skapa osäkerhet. Det hade signalerat till svenska folket och Allianspartierna att vi som kristdemokrater tänker vässa vår politik för att vara dem som värnar de svagaste i samhället. I stället valde Hägglund vårdnadsbidraget, en fråga som, om jag minns rätt, ingen i partistyrelsen pekat ut som en direkt förlorarfråga.
Jag avslutar med att travestera ditt eget inlägg: ” Hägglund tillhör ju också partiledningen. Hägglund har också ansvar för vilken bild som ges av partiet. Och om hans agerande då innebär att väljarna får en snedvriden bild av partiet, vet jag faktiskt inte riktigt vad han vinner på det.”
Det är väl inte så svårt att vara initierad när du och andra driver den här frågan i TV4, Världen idag och andra ställen... :-)
SvaraRaderaJag har respekt för att folk tycker att vårdnadsbidraget är en så helig ko att den på inga villkor ska diskuteras. Min poäng här var väl snarare att jag tycker att ditt sätt att agera blir bakvänt för partiet, i alla fall utifrån dina egna resonemang. Tycker att det är svårt att följa din linje, om linjen inte i sak är att ifrågasätta Hägglunds ledarskap. Det är naturligtvis respektabelt, men är det då inte bättre att säga det rakt ut?
Du svarar så som jag befarade. Att du agerar på ett sätt får Hägglund skylla sig själv för. Bra - men inte i linje med dina krav på genomtänkta strategier... Tycker i alla fall jag...
Om du tycker att man marginaliserar dig genom att säga att man inte får ihop det du säger, ja, då må det vara hänt. Men jag hade i alla fall ingen marginaliseringsstrategi... :-)
Med så initierade kunskaper borde du ha mod att debattera frågan öppet och inte anonymt. Och marginalisering? Jo, min bäste Henk, språket känns igen :-)
SvaraRaderaTyvärr läser du inte det jag skriver. Låt mig därför förtydliga:
1) Alla frågor ska diskuteras i denna eftervalrörelse, även vårdnadsbidraget. I första hand internt, men även i offentlighetens ljus.
2) Jag tycker det är strategiskt fel att välja vårdnadsbidraget som den prioriterade fråga partiledaren väljer att föra fram för omprövning. Den är dock fastslagen i vårt valmanifest som en fråga vi ska driva under och efter valrörelsen.
3) Partistyrelsen har tydligt pekat ut sjukförsäkringsfrågan som den fråga man bedömer resulterade i ett försämrat väljarstöd, inte vårdnadsbidraget.
4) Att Hägglund väljer att lyfta fram vårdnadsbidraget signalerar tydligt en vilja och strategi hos honom och hans rådgivare att förändra detta. Ingen i toppen kan ha varit omedveten om hur detta skulle tolkas.
5) Eftersom partistyrelsen så tydligt identifierat en betydligt viktigare fråga, hade en klok strategi varit att välja den som prioriterad. Det hade skapa enighet inåt, tydlighet utåt och stärkt partiet och partiledaren.
6) Om man ändå, väl medveten om konsekvenserna, gör ett annat val kan man inte heller vara omedveten om att det kommer interna reaktioner. Det är ju inte första gången Hägglund tar sig friheten att omformulera och förändra en politik som vi gått till val på.
7) Jag är kritisk till en ledarstil som inte lyssnar till den analys en, i stort sett enig, partistyrelse kommit fram till. Det sa jag rakt ut redan till TV4.
8) På det senaste partistyrelsesammanträdet sa jag också att jag önskade mig en utomstående granskning av partiledningen, partistyrelsen och andra ledande organ. Inte ens dessa är så ”heliga kor” att de inte ska undgå en diskussion och omprövning.