Höj statsbidragen eller sänk ambitionerna!

Tillsammans med sex andra kristdemokratiska KS-ordförande föreslår jag idag i en debattartikel på DN Debatt att regeringen i arbetet med höstpropositionen ser över ambitionsnivån i de lagstadgade krav som staten ställer på kommuner och landsting. Pengarna räcker helt enkelt inte till för de åtaganden som kommunerna förväntas leverera.

.

Som kommunpolitiker känner vi inte av lågkonjunkturen på samma sätt som inom näringslivet. Det föds fler barn, vilket ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Eleverna ska även i sämre tider ha en bra skola att gå till. Äldre och personer med funktionsnedsättning har inte mindre behov av omsorg under en lågkonjunktur och försörjningsstödet till dem som drabbats av uppsägningar fortsätter att öka. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi. Kort sagt: kommunerna förväntas leverera minst samma välfärd trots kraftigt försämrade skatteintäkter. Till detta kommer nya krav och förväntningar, exempelvis att kommunerna ska medfinansiera statliga infrastruktursatsningar.

.

Visst måste kommuner och landsting ständigt se över sina verksamheter, omprioritera och rationalisera. Men det här har de flesta kommuner och landsting hållit på med varje år sedan 90-talskrisen. Samtidigt har alltfler uppgifter lagts över på kommunerna utan att åtföljas av tillräcklig finansiering. Därför måste vi föra upp frågan om kommunernas välfärdsåtagande på agendan och våga föra en diskussion med våra rikspolitiker om var ribban ska läggas. Det är ohållbart att kräva samma nivå på det kommunala åtagandet med en sådan minskning av skatteunderlaget som vi nu upplever. Det är också orättfärdigt att ge sken av att kommuner och landsting skulle kunna klara detta bara genom att skärpa sin ekonomiska styrning. Redan idag går drygt 90 procent av kommunens budget till skola, vård och omsorg, varav 2/3 är lönekostnader. Ändå får vi ständigt i debatten höra att vi har för få händer i vården, för få lärare i skolan och otillräckligt med resurser till de flesta verksamheter.

.

Den enkla vägen, som tyvärr alltför många kommunpolitiker nu sneglar på, är naturligtvis skattehöjningar. Vi anser det vara en kontraproduktiv åtgärd som direkt motverkar regeringens ekonomiska politik. Dessutom slår kommunalskattehöjningar fördelningspolitiskt helt fel. Låt oss i stället börja diskutera uppdragets omfattning, finansiering, balanskravet och andra faktorer som skulle kunna hjälpa kommunerna att även i fortsättningen ha tillräckligt med resurser för att bedriva sina kärnverksamheter.