söndag 18 januari 2009

En havererad process

Med facit i hand kan man väl konstatera att nästan allt har gått snett under processen med att ta fram kristdemokraternas EU-valsedel. Efter partifullmäktige igår är min oro än större för hur det ska gå för partiet i den kommande valrörelsen. I den valanalys som jag fick förtroendet att leda efter valet 2006, var vi väldigt tydliga med att påpeka brister bl.a. i den interna organisationen och i nomineringsförfarandet. Slutsatser som helt baserades på omfattande enkäter och intervjuer med totalt nästan trehundra partifunktionärer. Samma misstag upprepas nu på nytt.

Kl. 19.26 i tordags kväll, kallades partistyrelsen via SMS och e-mail till ett telefonmöte för att få "information inför PF", mindre än tolv timmar senare. Vid detta telefonmöte sent på torsdagskvällen, informerade Göran Hägglund om det förslag på fem nya namn som partistyrelseombuden skulle yrka på att listan skulle kompletteras med. Detta förväntades vi under 20 minuter analysera, diskutera och sedan ställa oss bakom.

Jag har inget emot namnen i sig - de förstärker listan rejält - men inser skälen till varför partiledningen var angelägen att föra fram dem. Dessa personer har ju en stor förankring och stöd bland kristdemokratiska väljare och deras medverkan på listan skulle definitivt innebära att antalet personkryss för Lennart Sacrédeus skulle minskat så mycket att han inte skulle blivit "inkryssad" i det fall ombuden valt att placera honom på listan. Enligt min bedömning hade det därför varit tämligen ofarligt att lyssna till provvalsresultatet och placera Lennart på den 31:a plats på listan som stod inom räckhåll. Nu blev det inte så och därmed fortsätter diskussionen om partiledningens agerande i stället för att fokusera på våra toppkandidater och vår politik. Här missade ombuden att agera utifrån provvalsresultatet, samtidigt som man "neutraliserade" Lennart.

För egen del kan jag bara konstatera att jag kände mig tillplattad och besviken efter partiledningens information till partistyrelsen. Det här agerandet är måhända nödvändigt då VU bedömer läget som akut, men som ps-ledamot har jag svårt att acceptera detta som en demokratisk och god arbetsform i ett av partiets högst beslutande organ.

Som så ofta är tidsschemat pressat för en ordentlig debatt. I sitt inledningstal uppmanade Göran Hägglund till en konstruktiv intern debatt, men när endast 14 av 39 anmälda talare hade fått chansen att plädera när debattiden gick ut tyckte jag det gick för långt. Som ersättare för ps-ombuden hade jag ingen förslagsrätt, men yttrade mig i ordningsfrågan och uppmanade ombuden att beakta konsekvensen av att partiledaren uppmanar till intern debatt samtidigt som arbetsordningen inte medgav någon sådan. Lyckligtvis fick åtminstone en ledamot från varje distrikt därefter möjlighet att plädera innan partifullmäktige gick till beslut. Så här kan vi inte hantera viktiga frågor eller behandla våra ombud i fortsättningen.

Enligt min uppfattning borde nomineringskommittén redan när man presenterade sitt förslag lämnat en korrekt motivering till varför Lennarts namn saknades. På min fråga till kommitténs ordförande Göran Sydhage medgav han att "med facit i hand hade detta kanske varit det bästa". Nu tog i stället partiledaren själv tillfället att offentligt föra fram denna motivering. Det var inte särskilt snyggt, vilket kommenterats på nyhetssidor och bloggar idag. Någon medial uppmärksamhet för de fyra första namnen som skulle presenterats blev det däremot inte. Med Sacrédeus utanför listan, riskerar detta att bli resultatet av medias bevakning av partiet i den kommande valrörelsen.

Hur kan det komma sig att man saknar fingertoppskänsla och strategiskt tänkande på den här nivån? Det här handlar ju inte om en nomineringsprocess i en liten lokalavdelning - vi pratar om en organisation på central nivå som borde vara av högsta klass? Jag är ingen expert på strategi, men nog måste väl fler inse att vi behöver vidta åtgärder.

Nej, jag tror det är dags att damma av valanalysen igen. Det var ett av mina svar till Lova Olsson på några frågor om partiets vikande opinionssiffror och som resulterade i en lite tillspetsad artikel i fredagens SvD. Politik byggs underifrån och alla som har en position i toppen - och här inkluderar jag mig själv - måste inse att detta mandat kommer underifrån, från väljare, medlemmar och sympatisörer.

Kristdemokraterna behöver en framtidsgrupp. Det är hög tid att på allvar ta tag i organisationsfrågorna och bygga ett parti där man ser till varje medlems unika värde, där man lyssnar på rörelsen, respekterar och uppmuntrar varandra. Jag fruktar att den senaste månadens debatt och agerande inte kommer att vara den injektion som den enskilda medlemmen eller lokalavdelningen behöver för att uträtta stordåd. Risken är överhängande att engagemanget och arbetsglädjen minskar, vilket inte är till gagn för partiet i en valrörelse. Jag hoppas, för partiets skull, att jag har fel.




9 kommentarer:

  1. Ingen särskilt bra analys alls. Vilket är oroande.

    Om jag inte minns fel så var en av slutsatserna i Germundssons valanalys att partiet behövde hantera väljarnas syn på partiet när det gäller aborter och homosexuella.
    Efter den debatt som föregick partifullmäktige, vilken signal hade Sacredeus på plats 31 då gett omvärlden? Jo, att kristdemokraterna är ett parti som omhuldar personer som säger märkliga saker om homosexuella, och som alltid benämns abortmotståndare och person med starka åsikter om homosexuella i varenda litet medieinslag där personen framträder eller kommenteras.

    Tänk nu att partifullmäktige gått på Germundssons förslag och satt Sacredeus på listan. Då hade kristdemokraterna fått sig en Sören Wibe, som tagit enormt stor del av uppmärksamheten i själva valrörelsen. Det kanske inte är ett problem i sig, om det hade varit en annan person med ex EU-negativa åsikter. Men i det här fallet hade medierna fortsatt att benämna Sacredeus som abortmotståndare och homofob.

    Så mycket för att ta konsekvenserna av sin egen valanalys...

    Och om nu partiledningen informerade partistyrelsen väldigt sent, tyder inte det på att det inte fanns någonting att informera om tidigare? Svensson har ju meddelat omvärlden gång på gång att han inte ville stå på listan. Ska man då dra slutsatsen av Germundssons kritik att han helst sett Svensson utanför listan? Eftersom Germundsson meddelat omvärlden hur ett partistyrelsemöte på telefon går till, så har jag talat med ytterligare en ledamot för att få bilden bekräftad. Denna person säger att Hägglund inte alls krävde att partistyrelsen skulle ställa sig bakom beslutet, utan att styrelsen INFORMERADES om den diskussion som förts bland styrelsens OMBUD till partifullmäktige, och att OMBUDEN ämnade lägga detta förslag, och nu ville ha reaktioner från dem som utsett dem. Så vitt jag förstår hade ombuden enligt de demokratiska principer som gäller, helt kunnat strunta i att ge denna information till partistyrelsen, eftersom de hade partistyrelsens mandat.

    Man kan inte äta kakan och ha den kvar...

    Nu efterfrågar Germundsson i SvD både en framtidsgrupp och fler partiutspel. Det senare är säkert en uppmaning som partiledaren har anledning att ta till sig. Men om inte jag har helt fel så är Germundsson själv del av en av de många framtidsgrupper som partistyrelsen redan tillsatt. Ja, han är till och med ordförande i gruppen som ska jobba med att utveckla företagspolitiken.

    Jag gissar att Germundsson har fullt mandat att göra partiutspel utifrån den grupp han leder. Det har exempelvis gjorts av gruppen som jobbar med att utveckla familjepolitiken. Och gruppen som jobbar med äldrepolitiken.

    Germundsson är inte sen med att offentligt analysera den partiledning som han själv tillhör. Hoppas han tål att någon annan analyserar honom...

    SvaraRadera
  2. Inga problem, visst tål jag att bli analyserad. Sticker man ut hakan, får man vara beredd att någon slår tillbaka. Särskilt om man står för sina åsikter med namn och inte anonymt. Signaturen ”Oroande” kan vara helt lugn.
    Den partiledning jag själv tillhör får ofta och internt ta del av mina analyser. Det är därför som jag även tillåter mig att framföra dessa offentligt, inte minst för att de medlemmar som utsett mig och som jag företräder ska få veta att jag tillvaratar deras intressen.
    Rapporten om företagspolitiken är i det närmaste klar och utspel förbereds nu på kommunikationsavdelningen. Min tanke på framtidsgrupp gällde kanske närmast opinionsläget, den interna organisationen och hur man kan få partiet att gå mer i takt med sina medlemmar och väljare.
    Signaturen ”Oroande” tycks helt bortse från det stöd Sacrédeus fick av de ombud som genomförde provvalet, vilket sannolikt är en spegling av vad många av partiets medlemmar tycker. Provval är ett högriskprojekt – resultatet kanske blir något helt annat än det man förväntade sig. Det sätt man valde att hantera den nu avslutade processen tror jag faktiskt gör mer skada för partiet än nytta.

    SvaraRadera
  3. Det var 50% av de röstande ombuden som inte ville ha Sacredeus på listan såg jag...
    Inte lätt att hantera... Vilket beslut som än fattas blir det "fel".

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig, som processen hanterades bäddade man för att beslutet. oaktat vilket, blev fel. Det var faktiskt bara 18 av 68 ombud som ville få med Sacrédeus på listan. 50 av 68 (74%) röstade emot. Hur dessa ska förklara sitt ställningstagande gentemot de medlemmar som utsett dem till ombud kan ju ge upphov till delikata diskussioner. Var och en måste givetsvis ställa sina ombud till svars och beakta detta när nya ombud ska utses.

    SvaraRadera
  5. Men det visste ombuden redan då de for på mötet där listan fastställdes. De visste att det var 50% av de som var med i provvalet som ville ha honom på listan och 50% ville inte ha honom med. Då borde man berätta för sina medlemmmar innan man åkte i januari och bestämde en lista att om man tar med honom följer vi 50% av de som röstade i provvalet och tar vi inte med honom så följer vi den andra hälften. Om nu provvalet var ett beslutande provval vill säga.

    SvaraRadera
  6. Så här ligger det till. Provvalet var rådgivande och man kunde välja mellan 71 namn. Av dessa fick Sacrédeus 545 kryss, vilket placerade honom på fjärde plats av 71. Endast tre personer fick alltså fler kryss. Man skulle även ringa in det namn man ville se högst upp på listan och då fick Lennart flest ringar av alla, nämligen 207 st. Det var alltså långt fler än 50% som var för Lennart i provvalet och därför stämmer inte ditt 50/50-resonemang. För mig uppstår ett trovärdighetsproblem om mina utsedda ombud, med kännedom om hur medlemmarna/ombuden i mitt distrikt röstat, väljer att agera på ett annat sätt. Då agerar man inte som ombud för mig eller mitt distrikt och för egen del hade jag inte lagt min röst på att de skulle vara ombud för mig fler gånger.

    SvaraRadera
  7. Kanske har du mer information än vad som kan läsas på hemsidan. Där kan utläsas att ca 1100 röstat i provvalet och 545 ville ha denne omtalade man på listan. Jag tolkar det på så sätt att den andra hälften gjorde valet att han inte skulle vara med på listan. Men du har säkert mer info - om dina medlemmar skulle rösta i ett provval och hälften välja att inte ta dig med på listan så skulle det säkerligen vara tämligen ointressant om du vann provvalet eller kom 4,a. Signalen att hälften av medlemmarna utelämnar dig skulle du säkert vilja analysera och för varje politiker i topposition skulle det säkerligen bli en viktig tankeställare.

    SvaraRadera
  8. Jag håller med dig om att det blir enklare ju större stöd en kandidat har. Ser man till provvalet är det bara tre av 71 kandidater som fått mer än 50% av rösterna i provvalet. Två av dessa återfinns på den fastställda EU-valsedeln på plats 1 resp. 4. Med ditt resonemang skulle inte någon av de övriga 68 som fick mindre än 50% av rösterna återfinnas på listan, eftersom betydligt fler än hälften av de röstande medlemmarna inte ville att de ska vara med. Därför har ju nomineringskommittén att värdera resultatet av det rådgivande provvalet även utifrån andra faktorer än enbart resultatet i provvalet. Sammantaget blir min slutsats ändå densamma: Lennart borde fått en plats, inte minst med tanke på att 41 kandidater, som fått ännu färre röster än Lennart, har placerats på EU-valsedeln. I konkurrens med de fem välrenommerade personer som partistyrelsens ombud föreslog och som inte alls deltog i provvalet, hade det varit tämligen ofarligt att låta Lennart få en plats på listan. Då hade man sluppit mycket av den efterföljande och uppslitande diskussionen.

    SvaraRadera