Reinfeldts, Björklunds och Olofssons vänsterprassel

Äktenskapsfrågan blev till slut den fråga som öppet visade en spricka i Alliansregeringen. I stället för att ställa sig bakom kristdemokraternas konstruktiva förslag, väljer Reinfeldt, Björklund och Olofsson att vänsterprassla och ingå partnerskap med oppositionen. Alltsedan Göran Hägglund presenterade kristdemokraternas förslag har fler och fler ställt sig bakom detsamma. Flera liberala ledarskribenter, företrädare för kyrkor och samfund, humanister och jurister har konstaterat att kristdemokraternas förslag skulle kunna vara den lösning som en majoritet borde kunna ställa sig bakom. Det kan emellertid inte partiledarna för m, c och fp, som respektlöst kör över kd med benäget bistånd av oppositionen. Man undrar varför?

Det hade dessutom varit en välgärning att klippa det sista bandet mellan staten och kyrkan. För min del tror jag inte ett ögonblick på att den frivillighet i ämbetsutövningen som m, c och fp föreslår i sin motion kommer att bli särskilt långvarig. När förslaget väl gått igenom, kommer garanterat oppositionen att börja tala om den diskriminering som sker då kyrkor, samfund eller enskilda präster och pastorer inte vill viga samkönade par. Med följden att nya krav ställs på en förändrad lagstiftning.

Kristdemokraterna har definitivt inte vikit ner sig i den här frågan. I stället har man visat prov på stor lyhördhet och respekt mot alla åsikter och grupperingar. Det har inte varit tillräckligt. Nu kan ingen skylla på kristdemokraterna om lagstiftningen förändras – däremot återstår att se hur många utanför politikerleden som är beredda att bidra till att skapa en opinion för vårt förslag och ställa de enskilda riksdagsledamöter till svars som har att rösta för eller emot förslaget. Hittills tycker jag att alltför många har varit alltför tysta.