Idag minns vi terrordåden då 77 personer fick sätta livet till. Den 22 juli är ett datum som för all framtid kommer att förknippas med det ofattbara som hände på Utøya och i Oslo. Så här ett år efteråt, och trots tio veckors rättegång där det norska rättsväsendet försökt bringa klarhet i varför det kunde ske, är det fortfarande omöjligt att förstå. Att detta kunde hända är lika ofattbart nu som för ett år sedan.
Det onda som skett kan aldrig göras ogjort. Sorgen är gränslös hos dem som mist sitt barn, sin maka eller make. Den naturliga frågan ”varför” lämnas även den här gången utan svar. Det ofattbara går inte att förstå.
För det är ofattbart. Åtminstone för alla oss som tror på demokratin, människors lika värde och livets okränkbarhet. Vi kommer aldrig att förstå att enskilda personer eller grupper tar sig rätten att med våld utplåna andra människor för deras tro, åsikter eller politiska uppfattning.
Den som inte på demokratisk väg lyckas bygga ett förtroende som människor sätter sin tro och tillit till, kommer heller aldrig att lyckas med sina avsikter genom att använda våld. Det goda övervinner till slut det onda och mörkret förmår aldrig att besegra ljuset.
Därför misslyckades också den här gärningsmannen. Eller som statsminister Jens Stoltenberg uttryckte det i sitt tal: ”Gärningsmannen tog många liv, och orsakade ofattbart lidande. Bomben och skjutningen var menade att förändra Norge. Norska folket svarade med att omfamna våra värderingar. Gärningsmannen misslyckades, folket vann.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar