”Sprid inte myter om skatteutjämningen” är rubriken på dagens ledare i Smålandsposten, signerad Martin Tunström. Uppmaningen riktas på
förekommen anledning till kommunstyrelsens ordförande i Växjö kommun, Bo Frank
(M), som ser en förändring av det nuvarande utjämningssystemet som ett orosmoln
för den egna kommunens ekonomi.
Martin Tunström fortsätter: ”Det är dock att göra det väl
lätt för sig att hävda att Växjö straffas av det nya systemet som
"expansiv och välskött" kommun. Det skapar inget gott samtal att
underblåsa myten om att systemet fördelar pengar från välskötta till vanskötta
kommuner när det handlar om olika skattekraft, om var människor bor och arbetar
samt om likvärdighet i hela landet.”
Myterna om skatteutjämningen sprids ofta på grund av en
okunskap om systemet. Det är för de flesta ganska självklart att förstå att
obligatoriska verksamheter kostar olika mycket, bl a beroende på kommunernas
demografi, geografiska yta, bebyggelsestruktur och liknande faktorer. Anledningen
till att vi har ett utjämningssystem är att utjämna kostnaderna för de
opåverkbara strukturella skillnader som finns för obligatoriska verksamheter.
Om den enskilda kommunen klarar detta effektivare och billigare än vad systemet
utjämnar för, tillfaller "vinsten" den egna kommunen. Något som
gynnar de välskötta kommunerna.
Inkomstutjämningen utjämnar skillnaderna i skattekraft,
vilket är högst rimligt, eftersom staten ställer krav på obligatoriska
verksamheter med en viss kvalitetsnivå oavsett hur strukturen i de olika
kommunerna ser ut.
Även om Växjö, enligt kommitténs förslag, förlorar
ca 400 kr/inv, är Växjö kommun fortfarande en stor nettobidragstagare. I år
erhåller Växjö kommun drygt 6.300 kr/inv i utjämningsbidrag, vilket innebär
drygt en halv miljard i bidrag.
Med kommitténs förslag tillförs länets kommuner
och landstinget netto drygt 66 miljoner kr. Det är en icke föraktlig resursförstärkning
för Kronobergs län. I det läget är det beklagligt att min kollega Bo Frank (M),
ks-ordförande i länets största kommun, hemfaller åt att suboptimera och enbart
se till vad som är bäst för den egna plånboken.
Politikerna i den kommitté jag hade förmånen att
få leda, hade ett betydligt större perspektiv än så. Kanske var det en av anledningarna
till att vi för första gången i skatteutjämningens snart hundraåriga historia
lyckades lägga ett helt enigt förslag utan reservationer eller särskilda
yttranden. Att vi sedan baserade våra förslag på fakta och vetenskapliga
studier gjorde väl också sitt till. Nu återstår att se om den minoritet i riksdagen,
bestående av moderater och folkpartister, ska lyckas skjuta förslaget om
likvärdiga förutsättningar i sank eller om det utskottsinitiativ som togs före
sommaren, med krav på att genomföra kommitténs förslag, kommer att ge kommuner
och landsting ett mer rättvist utjämningssystem.
För mig som kristdemokrat är det i alla fall självklart
att våra barn, ungdomar, gamla och funktionshindrade ska ha rätt till en
likvärdig förskola, skola, vård och omsorg oavsett struktur i kommunen eller
plånbokens tjocklek och skattekraft hos de invånare som för tillfället råkar vara
bosatta där.
Bra skrivet Bengt! Jag delar helt din uppfattning i frågan!
SvaraRadera