fredag 28 augusti 2009

Den som aldrig hållit i kvasten ska inte lära andra att städa!

På tidningen Kristdemokratens debattsida idag, går Martin Källstrand till hårt angrepp på oss sju kristdemokratiska kommunstyrelseordförande som för några veckor sedan skrev en artikel om kommunal ekonomi på DN Debatt. "Ni är slösaktiga kommunpolitiker", låter det från Källstrands megafon när han generaliserar med riktigt breda penseldrag. Jag har inga problem med att ta kritik och goda råd, men den som aldrig hållit i kvasten ska vara försiktig med att lära andra att sopa!
.
Källstrand har helt enkelt grundligt fel. Vi krävde inte mer pengar till kommunerna. Däremot förväntade vi oss att den regering Källstrand jobbar för ska vara byxad att våga diskutera välfärdsuppdraget och dess finansiering. Vidare visar han sällsamt dålig kunskap om kommunsektorn, när han inte ens noterat hur seriöst merparten av kommun- och landstingspolitikerna under det senaste decenniet arbetat med ständigt effektiviseringsarbete. Detta arbete är något som ständigt fortgår i den kommunala sektorn och mer finns att göra.
.
Det blir direkt pinsamt när Källstrand tar Skattebetalarnas förening som sanningsvittne för hur den kommunala sektorn kan effektiviseras. De flesta seriösa experter brukar vara försiktiga med att citera en så tydlig lobbyorganisation och det trodde jag våra företrädare i regeringen var omsorgsfulla nog att låta bli.
.
Bäste Martin! Välkommen ut ur din bunker och besök oss sju kommunstyrelseordförande som dagligen sliter i den s.k. verkligheten, ett begrepp som möjligen ter sig något abstrakt för dig. Välkommen, så ska du få se hur verkligheten ser ut och hur vi realpolitiker arbetar. Då kan du åtminstone med lite trovärdighet sälla dig till den skara du benämner "Alla som någonsin haft att göra med svensk kommunpolitik". Din artikel visar med all tydlighet att du inte är i närheten av den skaran.

söndag 23 augusti 2009

Bagatellisera inte (SD)

Enligt SIFO:s väljarbarometer, som idag publiceras i GP, kan (SD) bli vågmästare i riksdagen om det vore val idag. Trenden är ganska tydlig. I samtliga av SIFO:s väljarbarometrar de senaste två åren har (SD) pendlat runt 4%-spärren; ibland över och ibland under. Risken är uppenbar att (SD) kommer in i riksdagen vid nästa val.
.
Fredrik Reinfeldt säger i en kommentar att intresset är tillfälligt. "Varken regeringen eller de rödgröna har visat sin tänkta regeringspolitik. När det sker minskar intresset för Sverigedemokraterna (SD)", anser statsministern. Det är möjligt att statsministern ger denna kommentar i avsikt att tona ned risken att (SD) kommer att bli nästa parti i parlamentet. Rimligtvis borde både han och övriga partier vara mycket bekymrade över just denna risk. Resultatet från det senaste EU-valet borde tjäna som väckarklocka för den som eventuellt tror att risken inte är reell. I det perspektivet är det är särskilt klokt att, som statsministern, bagatellisera (SD).
.
Idag lever dessvärre många av våra beslutsfattare på den högsta nivån inte längre bland verklighetens folk. Det gör inte heller de journalister, kulturradikaler och andra förståsigpåare som har tagit på sig uppgiften att beskriva sina uppfattningar som om de vore speglingar av de åsikter som finns bland verklighetens folk. Och när vi lokala företrädare, som lever bland och dagligen möter verklighetens folk, slår larm - möts vi ofta av samma bagatelliserande attityd.
.
Jag tror inte det är en klok politik att negligera (SD). Många, inte minst här i södra Sverige, uppfattar idag (SD) som ett rumsrent parti, som redan vid förra valet fick mellan fyra och sju procent av rösterna till riksdagen i flera riksdagsvalkretsar. I samma valkretsar ökade stödet för (SD) i EU-valet i juni, trots Piratpartiets framgångar. Verklighetens folk uppför sig tydligen inte riktigt som de etablerade partierna, journalisterna och kulturradikalerna vill att de ska uppföra sig. På valdagen hjälper det föga om Reinfeldt trodde att intersset för (SD) var tillfälligt. Kommer de över 4%-spärren vilar ansvaret tungt på alla dem som inte i tid uppmärksammade varningssignalerna.

måndag 10 augusti 2009

Dags att granska Migrationsverket!

Man blir något fundersam över Migrationsverkets behandling av vissa flyktingar. De som tillhör olika minoriteter och blir förföljda, hotade och riskerar att dödas på grund av etnicitet och sexuell läggning får en fristad i Sverige. Samma sak gäller människor som begått allvarliga brott och som riskerar dödsstraff i sina hemländer. Och religiösa minoriteter - förutom om man tillhör en kristen minoritet. Om detta rapporterar Sveriges Radio.
.
"Att tillhöra en religiös minoritet i dagens Irak är förknippat med stora risker. USA:s kommission för religionsfrihet USCIRF hävdar i sin årsrapport att den irakiska staten inte är i stånd att beskydda dessa grupper och att de utsätts för systematisk diskriminering samt en politisk, rättslig och ekonomisk marginalisering. Dessutom är våldet mot icke-muslimer omfattande. Under de senaste åren har antalet fall av mord, misshandel, våldtäkt, hot och tvångsförflyttning där gärningsmännen haft religiösa motiv, ökat lavinartat. Därtill har religiösa ledare och heliga platser attackerats. Migrationsverket delar tydligen inte den uppfattningen", rapporterar Sveriges Radio.
.
"De kristna betraktas av fundamentalistiska muslimska grupper som "otrogna", vilket gör det tillåtet att angripa dem. Trots kristendomens långa historia i Irak, ses kristna ofta som förrädare och stödtrupp till USA och Storbritannien sedan invasionen av Irak i mars 2003 och de därpå följande åren, och situationen har försvårats efter att USA dragit sig tillbaka från städerna."

.
Efter att ha följt några flyktingärenden på nära håll kan jag inte påstå att jag är förvånad. Migrationsverket tillhör en av de statliga myndigheter som borde genomlysas kors och tvärs. En oberoende granskningskommission borde titta på vilka värderingar, mål, lagar och regleringsbrev som styr Migrationsverkets agerande. Det vore ett bra besked från den borgerliga regeringen!.
.
Läs mer i Dagen.

torsdag 6 augusti 2009

Jag litar mer på SCB än Timbro

DN Debatt idag bemöter den förre MUF-ordföranden Thomas Idergard, nu företrädare för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, de senaste dagarnas utspel om behovet av mer pengar till kommunsektorn. Han konstaterar bland annat följande:
En stor del av de kommunala utgifter som inte rör välfärd och utbildning går till kultur och fritid.
Påståendena stämmer dock inte vid en jämförelse med SCB:s sammanställning av kommunernas bokslut för 2008, vilken jämför kommunernas kostnader för olika verksamheter. På nationell nivå fördelar sig dessa kostnader enligt följande:
Verksamheternas totala nettokostnader 41.435 kr/inv
Politisk verksamhet 558 kr/inv 1,3%
Infrastruktur och skydd 2.651 kr/inv 6,4%
Fritid 1.111 kr/inv 2,7%
Kultur 1.012 kr/inv 2,4%
Förskola och skolbarnomsorg 5.681 kr/inv 13,7%
Utbildning 13.857 kr/inv 33,5%
Äldre- och handikappomsorg 13.172 kr/inv 31,9%
Individ- och familjeomsorg 3.079 kr/inv 7,4%
Särskilt inriktade insatser 314 kr/inv 0,7%
Av detta kan man, precis som SKL:S ordförande Anders Knape, konstatera att c:a 90% av kommunernas nettokostnader går till kärnverksamheter.
.
Timbro har rätt i att det inte ser likadant ut i alla kommuner liksom i påståendet att det finns kommuner som har en hemläxa att göra i form av rationaliseringar och effektiviseringar. Men att ge sken av att det i kommunerna skulle finnas en besparingspotential på 20% (var femte kommunal utgiftskrona) är fullständigt felaktigt.
.
Jag tvivlar på att Thomas Idergard förstått att av den del som inte går till skola och omsorg, ska kommunerna bland annat finansiera fysisk och teknisk planering, miljö- och hälsoskydd, gator, vägar, parkeringar, parker, räddningstjänst, totalförsvar, samhällsskydd, fritidsgårdar och kollektivtrafik; verksamheter som i många fall också tillhör kommunernas lagstadgade uppgifter. Hur mycket av detta tror Timbro och Thomas Idergard att kommunerna kan avstå ifrån?
.
Nej, jag litar nog mer på SCB, Sveriges Kommuner och landsting och min egen erfarenhet från kommunsektorn i det här fallet.

onsdag 5 augusti 2009

Höj statsbidragen eller sänk ambitionerna!

Tillsammans med sex andra kristdemokratiska KS-ordförande föreslår jag idag i en debattartikel på DN Debatt att regeringen i arbetet med höstpropositionen ser över ambitionsnivån i de lagstadgade krav som staten ställer på kommuner och landsting. Pengarna räcker helt enkelt inte till för de åtaganden som kommunerna förväntas leverera.
.
Som kommunpolitiker känner vi inte av lågkonjunkturen på samma sätt som inom näringslivet. Det föds fler barn, vilket ställer krav på utbyggnad av barnomsorgen. Eleverna ska även i sämre tider ha en bra skola att gå till. Äldre och personer med funktionsnedsättning har inte mindre behov av omsorg under en lågkonjunktur och försörjningsstödet till dem som drabbats av uppsägningar fortsätter att öka. Räddningstjänsten kan inte låta bli att rycka ut på grund av dålig ekonomi. Kort sagt: kommunerna förväntas leverera minst samma välfärd trots kraftigt försämrade skatteintäkter. Till detta kommer nya krav och förväntningar, exempelvis att kommunerna ska medfinansiera statliga infrastruktursatsningar.
.
Visst måste kommuner och landsting ständigt se över sina verksamheter, omprioritera och rationalisera. Men det här har de flesta kommuner och landsting hållit på med varje år sedan 90-talskrisen. Samtidigt har alltfler uppgifter lagts över på kommunerna utan att åtföljas av tillräcklig finansiering. Därför måste vi föra upp frågan om kommunernas välfärdsåtagande på agendan och våga föra en diskussion med våra rikspolitiker om var ribban ska läggas. Det är ohållbart att kräva samma nivå på det kommunala åtagandet med en sådan minskning av skatteunderlaget som vi nu upplever. Det är också orättfärdigt att ge sken av att kommuner och landsting skulle kunna klara detta bara genom att skärpa sin ekonomiska styrning. Redan idag går drygt 90 procent av kommunens budget till skola, vård och omsorg, varav 2/3 är lönekostnader. Ändå får vi ständigt i debatten höra att vi har för få händer i vården, för få lärare i skolan och otillräckligt med resurser till de flesta verksamheter.
.
Den enkla vägen, som tyvärr alltför många kommunpolitiker nu sneglar på, är naturligtvis skattehöjningar. Vi anser det vara en kontraproduktiv åtgärd som direkt motverkar regeringens ekonomiska politik. Dessutom slår kommunalskattehöjningar fördelningspolitiskt helt fel. Låt oss i stället börja diskutera uppdragets omfattning, finansiering, balanskravet och andra faktorer som skulle kunna hjälpa kommunerna att även i fortsättningen ha tillräckligt med resurser för att bedriva sina kärnverksamheter.

måndag 3 augusti 2009

Mer pengar till kommunerna i höstpropositionen?

Folkpartiledaren Jan Björklund berättade i sitt sommartal på Marstrand idag att Folkpartiet inför höstens budgetförhandlingar vill höja statsbidraget till kommunerna under nästa år och kanske även 2011. – Vi skulle behöva ha ett helt nytt system för ekonomiska relationer mellan stat och kommuner. När det är lågkonjunktur bör statsbidraget till kommunerna ökas och sedan kan de dras ner när det blir bättre tider igen. Vi kan börja 2010 med ett tillfälligt tillskott till kommunsektorn, tycker Jan Björklund.
Hur stort detta tillskott ska vara ville Jan Björklund inte precisera. Bara att det rör sig om "ett antal miljarder". På sikt vill han göra om statsbidraget till kommunerna helt och bättre anpassa det till konjunktursvängningarna.
– Ett ideal är naturligtvis att kommunsektorn ska inte behöva dra ner mycket på sin verksamhet bara för att betala socialbidrag när det går ner. Å andra sidan ska kommunerna inte själva bidra till att öka överhettningen när det går uppåt, säger Jan Björklund.
.
Ett intressant utspel inför de kommande budgetförhandlingarna. Redan i tisdags öppnade ju Mats Odell i en artikel i DN upp för höjda anslag till kommunerna till följd av den vikande ekonomin. – Vi följer utvecklingen löpande och utesluter inte ytterligare åtgärder, sa Mats Odell då. Dessa uttalanden är intressanta, eftersom de går tvärsemot det som statsministern tidigare sagt om att kommunerna får börja se över sina kostnader och genomföra besparingsåtgärder. Även om läget är bekymmersamt rent statsfinansiellt tror jag att regeringen måste skicka ytterligare pengar till kommuner och landsting när man i september presenterar den höstproposition som kommer att ligga till grund för den kommande valrörelsen. De åtgärder som kommunerna annars måste genomföra kommer nu styrande majoriteter inte att få applåder eller ökat väljarstöd för. Frågan är om Reinfeldt och kamrer Anders Borg håller med. Jag tror i alla fall att de kommer att bli tvungna till det.