fredag 31 maj 2013

Länsstyrelserna i Skåne och Kronoberg förelägger Sydvatten att söka tillstånd!

Länsstyrelserna i Kronoberg och Skåne har beslutat att senast den 31 december 2016 förelägga Sydvatten AB att söka tillstånd för en grundvattenbortledning till Bolmentunneln! Ett välkommet beslut i en fråga som vi tvingats driva under flera år.
 
Frågan huruvida Sydvatten AB har ett tillstånd att leda bort grundvatten till Bolmentunneln har varit föremål för en omfattande prövning i ett flertal rättsinstanser ända upp till Högsta Domstolen. Ärendet har aktualiserats till följd av att Sydvatten i flera fall motsatt sig detaljplaneläggning för verksamheter i tunnelns närhet bl a i Markaryds kommun.
 
Så sent som i februari i år konstaterade länsstyrelserna att man inte följt de laga kraft-vunna domarna i högre instans och begärde att målet skulle återförvisas till länsstyrelserna. Igår kom, som en följd härav, beslutet att förelägga Sydvatten att söka tillstånd för grundvattenbortledning till tunneln.
 
I beslutet konstaterar länsstyrelsen, precis som domstolarna, att bortledning av grundvatten är en tillståndspliktig verksamhet samt att Sydvatten saknar tillstånd för denna verksamhet.
 
Det är ett mycket välkommet beslut att nu även länsstyrelserna efter flera års processande förelägger Sydvatten en tillståndsprövning. Detta är precis vad Markaryds kommun efterfrågat under hela processen. Nu hoppas vi att det här ska vara slutet på den här processen och att Sydvatten slutgiltigt ska acceptera domstolarnas avgöranden. Sydvatten får väl helt enkelt göra som alla andra; dvs söka tillstånd för den verksamhet man bedriver.
 
Sydvatten får med hänsyn till bl a ansökans omfattning hela tre och ett halvt år på sig att upprätta sin tillståndsansökan. Advokat Magnus Berg, som företräder Markaryds kommun, anser inte detta särskilt anmärkningsvärt. En ansökan av den här storleken utmed hela tunnelns åtta mil långa sträckning och som involverar flera kommuner och tusentals markägare kommer att vara mycket omfattande och stora resurser från Sydvattens sida. Samtidigt bör det ligga i bolagets intresse att skynda på en ansökan eftersom det idag saknas tillstånd för verksamheten.
 
Trots att ärendet tagit lång tid och trots att Sydvatten gjort allt för att obstruera ett verkställande av domarna mot bolaget, känns det skönt att få bekräftat att rättsväsendet faktiskt prövar saken utan att ta hänsyn till vem det är som är part i målet. Att det sedan är Markaryds kommun som fått rätt i alla instanser blir bara "grädde på moset".
 
Läs hela länsstyrelsens beslut här.

torsdag 30 maj 2013

Personliga skadestånd - ny giv för Kommunal i Markaryd?

 
Kommunal i Markaryd har nyligen i två fall krävt personliga skadestånd till två av sina skyddsombud vid en tvisteförhandling med Markaryds kommun. Självklart ska kommunen agera korrekt, men att kräva personliga skadestånd till två av sina skyddsombud på 20 000 kr respektive 30 000 kr till enskilda personer känns för mig så långt ifrån den fackliga, solidariska tanken man kan komma. 
 
Kommunals agerande blir än mer anmärkningsvärt i det här fallet. Här är det Kommunals lokala ordförande, som tillika är vice ordförande i kommunfullmäktige och därmed kommunens näst främste arbetsgivarföreträdare, som drivit frågan att ett personligt skadestånd ska tillfalla bl a sin egen partikamrat, Kommunals huvudskyddsombud, som också är ledamot av kommunfullmäktige.
 
Frågan, som diskuterades vid kvällens sammanträde med kommunfullmäktige i Markaryd, är föranledd av att oppositionsrådet Joakim Pohlman (S) ställt en interpellation till mig om ”brott mot arbetsrätten”. Av förklarliga skäl ville Joakim Pohlman inte kommentera mitt svar på en enda punkt, utan ägnade sitt inlätt till att smutskasta mig för att jag inte förstod hur lojalt det är mot Kommunals medlemmar att skyddsombuden, som i det ena fallet är partikamrat med Pohlman, får stora belopp i sina egna fickor.
 
I mitt svar, som går att läsa i sin helhet nedan, slår jag med tydlighet fast att kommunen självklart ska följa gällande lagar och regler. Samtidigt ifrågasätter jag nivån på skadeståndskravet i förhållande till förseelsens art samt att Kommunal frångår gängse praxis och i stället driver frågan om personliga skadestånd.
 
Tänk er själva. De s k barnhemsbarnen, som blivit bestulna hela sin uppväxt av samhället, får kanske några hundratusen kronor. I det här fallet får ett skyddsombud, som tillika är kommunpolitiker för (S), 30 000 kr för att kommunen missat att kalla till en överläggning. Snacka om proportioner! 
 
I de aktuella fallen har personalen, inklusive det lokala arbetsplatsombudet, varit involverad under hela processen. Kommunen har sedan missat att kalla samma person till en formell förhandling. Detta kunde naturligtvis påtalats i god samverkansanda, men tyvärr har Kommunals företrädare valt att driva ett skadeståndsanspråk där en del har betalats ut som ett personligt skadestånd på 20 000 kr respektive 30 000 kr.
 
Hela skadeståndet uppgår till 50 000 kr respektive 75 000 kr i de två fallen och ingen del av detta kommer att tillfalla medlemmarna i Kommunals lokala avdelning. Hur solidariskt är det mot övriga medlemmar i den lokala avdelningen?
 
Kommunen har formellt gjort fel och det ska kommunen stå för, vilket vi också gjort! Kommunfullmäktiges vice ordförande har i rollen som förhandlare för Kommunal sett till att en partikamrat får 30 000 kr i skadestånd, medan den lokala avdelningen och dess medlemmar inte får ett öre.
 
Sällan har jag varit med om ett så omoraliskt och oetiskt beteende!
 
 
Här följer hela mitt interpellationssvar:
 
Svar på interpellation om ”Brott mot arbetsrätten”
Joakim Pohlman (S) påstår i en interpellation att kommunen ”under en kort tid brutit mot arbetsrätten i flera fall”. Han frågar vad jag som kommunstyrelsens ordförande anser om detta och vad jag avser att vidta för åtgärder för att detta inte ska inträffa igen.
 
Det självklara svaret på Joakim Pohlmans två frågor är att jag anser att de lagar och regler som finns på arbetsmarknaden ska följas, liksom de avtal som slutits mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Denna uppfattning delas också av våra chefer och arbetsledare. På förekommen anledning har jag för kommunchefen påtalat betydelsen av att detta synsätt genomsyrar hela den kommunala organisationen. En viktig del i sammanhanget är att erbjuda våra chefer kontinuerlig utbildning i arbetsrättsliga frågor. I förlängningen ser jag dessutom gärna att ett s k samverkansavtal kan komma till stånd mellan arbetsgivaren, Markaryds kommun, och de fackliga organisationerna.
 
 
Det som föranleder interpellationen förtjänar dock en något vidare belysning för ställa förseelsen i proportion till det skadestånd som utkrävts. Markaryds kommun hanterar många frågor i samverkan med de fackliga organisationerna på ett informellt sätt och personalenhetens bedömning är att man har kontakt med de fackliga organisationerna i genomsnitt 3-4 tim/vecka. Till detta ska läggas tiden för mer formella överläggningar och förhandlingar. Kommunens kostnader för ersättning till fackliga förtroendevalda uppgick under 2012 till 1 615 000 kr. Den absoluta merparten av denna samverkan sker i bästa samförstånd.
 
Jag bedömer att relationerna till de fackliga organisationerna i Markaryds kommun generellt kan betecknas som mycket goda och inte sällan klaras frågorna ut vid informella kontakter mellan arbetsgivarrepresentanter och de fackliga företrädarna. Då arbetsrättet är komplex - det finns t ex över 100 olika lagar som styr förhållandena på arbetsplatserna - och då Markaryds kommun är en stor arbetsgivare med ca 45 olika arbetsgivarföreträdare, är det inte konstigt att det någon enstaka gång, främst genom den mänskliga faktorn, kan brista. Att det kan hända hör emellertid till undantagen. Det är dock inte på något sätt försvarbart!
 
För en väl fungerande samverkan krävs att samtliga parter tar sitt ansvar och är delaktiga, till exempel genom att agera då man ser att samverkan brister. Detta gäller för såväl personal, fackligt förtroendevalda som för oss politiker.
 
I den beredning av ärenden som jag personligen deltar i, försöker jag själv alltid förvissa mig om att ärendena är korrekt beredda och har varit föremål för MBL-förhandlingar då detta kräva. Ett exempel på detta, och som interpellanten väl känner till, är när jag vid kommunstyrelsens sammanträde 2013-01-15, § 10, yrkade återremiss på ett ärende när jag uppmärksammade att detta inte hade MBL-förhandlats. Detsamma förväntar jag mig också av interpellanten, som har möjlighet att delta vid kommunstyrelsens olika beredningar.
 
Så förväntar jag mig att vi alla ska agera! Ansvaret för detta blir inte mindre i de fall man både är facklig förtroendeman och politiker. Som ledamot av kommunfullmäktige är man av väljarna utsedd till arbetsgivarrepresentant och har då också en skyldighet att agera som en sådan.
 
De fall interpellanten hänvisar till gäller, vad jag förstår, två ärenden som Kommunal drivit till en lokal tvisteförhandling enligt § 10 MBL. I det ena fallet handlar det om att skyddsombudet inte getts möjlighet att medverka vid om- och tillbyggnad av Strömsnäsbadet, vilket är kommunstyrelsens ansvar. I det andra fallet har skyddsombudet inte getts möjlighet att medverka vid planering och ombyggnation av personallokaler, vilket faller under socialnämndens ansvar. Vid tvisteförhandling har parterna enats om att skadestånd ska utgå med 50 000 kr respektive 75 000 kr.
 
I samband med tvisteförhandlingen har personalchefen varit i kontakt med en arbetsrättsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, varvid har bekräftats rätten att begära ett högt skadestånd i frågor av denna art. Att använda sig av denna rätt vid förseelser som i de här förekommande två fallen bedöms dock vara tämligen ovanligt, inte minst med tanke på att berörd personal till viss del varit involverad i processen och därmed haft inflytande över hur ombyggnationerna skulle utföras.
 
Det normala vid arbetsrättsliga tvister har, åtminstone så här långt, varit att skadeståndet i sin helhet tillfaller den fackliga organisationen, något som jag anser vara ett korrekt sätt att agera på. Den fackliga organisationen företräder sina medlemmar och upplevs nog av de flesta som en organisation vars uppdrag är att agera solidariskt med sina medlemmar. Det rimliga borde, enligt min uppfattning, därför vara att den här sortens skadestånd kommer respektive facklig organisations medlemmar till del.
 
Det anmärkningsvärda, och vad som är ett helt nytt, är att Kommunal i de här två fallen krävt personliga skadestånd till två av sina berörda skyddsombud. I det ena fallet bör noteras att det aktuella skyddsombudet samtidigt är arbetsgivarrepresentant i sin roll som vald ledamot av kommunfullmäktige för socialdemokraterna.
 
Med månadslönen för maj månad får de två skyddsombuden utbetalat 20 000 kr respektive 30 000 kr i personligt skadestånd! Av förhandlingsprotokollet framgår inte på vilket sätt de båda skyddsombuden skulle lidit någon personlig skada och inte heller på vilket sätt det personliga skadeståndet skulle stå i proportion till den aktuella förseelsen. I vilken omfattning de båda skyddsombuden lidit personlig skada till den grad att det rättfärdigar ett personligt skadestånd kan ju alltid diskuteras, men som jag ser det, verkar Kommunals krav stå mycket långt från den fackliga, solidariska tanken. Genom Kommunals agerande kommer skadeståndet i sin helhet, förutom det personliga skadeståndet, att tillfalla den centrala fackliga organisationen och inte Kommunals medlemmar lokalt.
 
Interpellanten undrar i sin andra fråga vad jag som kommunstyrelsens ordförande avser att göra, vilket jag inledningsvis redan besvarat. Markaryds kommun ska som arbetsgivare agera korrekt, en uppfattning jag vet delas fullt ut av tjänstemannaorganisationen!
 
Det som däremot oroar mig är hur Kommunal fortsättningsvis kommer att agera. Kommer man i god samverkan att påtala risker för bristande samverkan eller kommer man att välja att låta bli detta? Har man det goda omdömet att inte agera och blanda ihop sina roller som arbetsgivarrepresentant, dvs ledamot av kommunfullmäktige, och som fackligt förtroendevald? Är det verkligen lämpligt att förena två så skilda uppdrag som arbetsgivarrepresentant och fackligt förtroendevald då man uppenbarligen kan riskera att hamna i en lojalitetskonflikt? Konsekvensen kan ju faktiskt bli att man, genom att inte påtala brister i samverkan mellan parterna, faktiskt belönas med personliga skadestånd i storleksordningen 20-30 000 kr. som i de två nu aktuella fallen. Det utvecklingen bekymrar mig och risken är uppenbar att det dessvärre mycket snabbt kan leda bort från en god samverkan, vilket jag djupt beklagar.
 
Bengt Germundsson
Kommunstyrelsens ordförande

lördag 18 maj 2013

Markaryd deltar i ESC - igen!

Än en gång deltar Markaryd i Eurovision Song Contest! Det är markarydsföretaget Johanson Design AB som även det här året samarbetar med SVT och svarar för inredningen i artisternas Green Room.
 
Under ett antal år har det välrenommerade familjeföretaget från Markaryd svarat för inredningen vid de svenska uttagningarna och i år har man fått förtroendet att också leverera möblerna till den stora finalen. Möblerna i Green Room, går i år i färgerna guld, brunt och svart.
 
När jag är ute i landet och pratar om Markaryd är det inte utan stolthet jag också berättar om företagsamheten och om alla duktiga företag som finns i kommunen. Varje dag kommer i stort sett alla svenskar i kontakt med produkter som är tillverkade i Markaryd. Den här veckan blir publiken betydligt större än så!
 
Så när ni sitter där ikväll och tittar på finalen, kan ni tänka på att även i de här sammanhangen finns Markaryd med!

måndag 13 maj 2013

Åtgärder på gång mot skrotbilarna!




















Sedan en tid har vi uppmärksammats på problem med olovliga parkeringar och uppställda skrotbilar på både privata och allmänna parkeringsplatser i Strömsnäsbruk. Kommunen, och inte minst jag själv, har noterat detta eftersom det sker mitt framför ögonen i det samhälle där jag bor. Det är inte acceptabelt, det ställer till problem och folk irriterar sig med rätta. Precis som för snart tio år sedan, då vi senast hade liknande bekymmer, har jag försökt ta tag i och agera i frågan.

Problemet är att lagstiftningen inte är helt enkel för kommunen. Men det finns trots allt möjligheter. Under föregående vecka har kommunen genomfört nödvändig utredning och dokumentation. Det vi kan göra något åt, är fordon på allmän plats. Och där finns att göra!

Idag hade jag kallat ihop representanter från Markaryds kommun och polismyndigheten för att klarlägga vilka åtgärder som kan vidtas mot olägenheterna. Polisen kommer omgående att intensifiera sina insatser i Strömsnäsbruk, söka upp de troliga fordonsägarna och bötfälla felparkerade fordon. Kommunen kommer, så snart vi har laglig rätt till det, att forsla bort felparkerade fordon. Detta gäller fordon som står uppställda på allmän mark. Kostnaderna för detta kommer sedan att debiteras bilägarna. Ansvaret för åtgärder på privat mark vilar på fastighetsägaren.

Kommuner utan egen parkeringsövervakning, t ex Markaryds kommun, måste ha ett generellt medgivande från länsstyrelsen för att kunna flytta felparkerade fordon. Det har kommunen inte idag och därför kommer vi på kommunstyrelsen i morgon besluta att ansöka hos länsstyrelsen i Kronoberg om ett sådant tillstånd.

Uppföljningsmöten med polisen kommer fortlöpande att hållas med början nästkommande vecka eller vid behov. Helt klart är att vi tar problemen på allvar och vi kommer att försöka åtgärda det vi kan och ska. Det måste dock ske enligt regelboken. Jag tror inte någon vill att kommunen beter sig lika lagstridigt och godtyckligt som de personer som nu ställer till problemen.

torsdag 2 maj 2013

Dags för ett nytt regeringsuppdrag!

























Idag kom förordnande från regeringen till mitt nya uppdrag att ingå i den strandskyddsdelegation som regeringen inrättat och som har fått i uppdrag att förbättra tillämpningen av strandskyddsreglerna. Jag är både tacksam och stolt över att få förtroende att ingå i den här mycket kompetenta gruppen. Det kommer att bli ett oerhört inressant uppdrag. Frågan om strandskyddets tillämpning är mycket angelägen och tillämpningen måste helt enkelt bli bättre över landet. Den nya strandskyddslagen fungerar inte som det var tänkt, varken i tätbebyggda storstadsområden eller i glest befolkade delar av landet.

Genom mina uppdrag bland annat i SKL och Entreprenörsregionen. och inte minst med erfarenhet från en - åtminstone fram till februari i år - ganska stelbent handläggning i min egen kommun, har jag en hel del kunskap och erfarenhet som jag hoppas kunna bidra med i delegationens arbete. Det är orimligt att lagstiftningen ska tillämpas exakt på samma sätt i glesbygdskommuner med flera kilometer strand per invånare som i tätbebyggda storstadsområden.

Delegationen har bland annat fått i uppdrag att utföra och samordna en informations- och kunskapsinsats när det gäller frågor som berör tillämpningen av strandskyddsreglerna. Delegationen ska utgöra en arena för erfarenhetsutbyte och dialog. Syftet med delegationens arbete är att bidra till kompetensutveckling när det gäller tillämpningen av strandskyddsreglerna i miljöbalken och plan- och bygglagen och skapa förutsättningar för en nationellt harmoniserad tillämpning av strandskyddsreglerna.

Uppdraget startar omgående och det är tänkt att delegationens arbete ska vara slutfört i december 2015.

Läs mer: Regeringens hemsida, Strandskyddsdelegationen, SR Kronoberg