KD ensam garant för föräldrarnas valfrihet!

Alliansregeringen har mycket vällovligt genomfört ett antal reformer för egna val och vi har idag fler möjligheter än någonsin att bestämma själv. Utom på ett område – familjepolitiken!

.

Är det inte märkligt att valfriheten för föräldrar att själv bestämma om sin barnomsorg ständigt motarbetas? Vad är det som gör det så farligt med familjepolitiken att politiker, som vanligtvis vill överträffa varandra i att vara liberala, plötsligt förvandlas till socialistiska ideologer? Vad är det som gör att föräldrar, som vanligtvis är betrodda att fatta stora och livsavgörande beslut, av dessa politiker inte längre betraktas som kapabla att fatta beslut om hur deras barnomsorg ska se ut?

.
Idag gör DN ett stort nummer av en SCB-rapport som baseras på mer än ett år gammal statistik och slår fast att vårdnadsbidraget är ett ”fiasko”. En självklar slutsats om man står på den sida som vill begränsa valfriheten för föräldrarna, men fullständigt ologiskt om man reflekterar över förutsättningarna.

.
Kristdemokraterna har hela tiden kämpat för att vårdnadsbidraget ska bli obligatoriskt i alla kommuner och att ersättningen ska ligga på högre nivåer. Våra kära allianskamrater M, C och FP har dessvärre lyckats begränsa vårdnadsbidragets attraktivitet genom att göra det frivilligt för kommunerna att införa det, sätta ersättningsnivån så låg att den blir begränsande samt omgärda reformen med ett stort antal administrativa regler som effektivt begränsar nyttjandet.

.

Mot denna bakgrund kan knappast reformen betraktas som det fiasko som DN och andra media nu basunerar ut. I dagens P1-morgon utvecklar jag detta resonemang.
.

Kristdemokraterna har aldrig krävt att vårdnadsbidraget ska ersätta någon annan familjepolitisk reform. Däremot skulle vårdnadsbidraget kunna vara ett, av flera, alternativ utifrån det behov föräldrarna själv bedömer sig ha. Beklagligt nog delas inte denna uppfattning av M, C och FP som annars villigt flaggar med valfrihetens banér.

.

Som politiker ska vi ge människor möjligheter. Viljan att lägga sig i och styra enskilda människors och familjers val tycks emellertid vara alldeles för djupt rotad bland våra riksdagspartier. När till och med borgerliga politiker helt okritiskt föreslår tvångsdelning för hur föräldrarna ska fördela sina föräldradagar, könskvotering till styrelseuppdrag eller förbud mot alltför många manliga figurer i LEGO-lådan, framstår Kristdemokraterna allt tydligare som det enda parti som vill markera en tydlig gräns för den politiska klåfingrigheten.

.

Att Kristdemokraterna är det enda partiet som värnar föräldrarnas valfrihet torde ingen kunna tvivla på idag.