torsdag 27 oktober 2011

Bidraget som inte fanns

Återigen dundrar oppositionsrådet Joakim Pohlman att alla som inte tycker som han borde skämmas. I Smålänningen den 19 oktober påstår han att socialnämnden beslutat dra in ett extra bidrag som skulle finnas för utsatta barnfamiljer. Nu är det så att Pohlman inte är ledamot i socialnämnden, varför han knappast kan ha varit med i nämndens diskussion. Det finns heller inget sådant bidrag som han gör gällande, varför det inte kan tas bort. När Pohlman är så vårdslös med sanningen, är det kanske han som borde skämmas.

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt konstaterade för en tid sedan att barnfattigdom är att inte ha råd med att kunna dricka O´boy eller ha en X-box. Det visar tydligt vilken materialistisk syn som socialdemokraterna i grunden har. Man löser inte problemen för utsatta barn genom att samhället ger dem mer pengar. Problemen är långt mycket djupare än så. Fattigast är de barn som inte har en famn att krypa upp i.

Socialdemokraternas lösning på alla samhällsproblemen är mer bidrag. Att generellt använda skattefinansierade bidrag som problemlösare har emellertid visat sig vara i grunden fel.

De allra flesta barn har föräldrar. Med föräldraskapet följer ett mångårigt ansvar för sina barn. Man har ett eget ansvar att skaffa sig utbildning och ett arbete så att man kan klara sin egen familjs försörjning.

Försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd) är ett tillfälligt stöd, inte en samhällslön för att någon ska slippa ta sitt ansvar. Försörjningsstödet relateras till familjens storlek, inkomst, antalet barn och är konstruerat så att det ska vara tillräckligt stort för att tillförsäkra familjen en skälig levnadsnivå. Det är mer än att enbart ha pengar till sin löpande försörjning. I stödet ingår även ett ekonomiskt utrymme som ska räcka till barnen i familjen.

Föräldrar med försörjningsstöd har således ett ansvar för att se till att de egna barnens behov blir tillgodosedda. Den ordningen tycker Joakim Pohlman och socialdemokraterna inte är bra. Socialdemokraterna verkar förutsätta att föräldrarna ska låta ett extra bidrag gå till barnen, trots att man inte ens tror att föräldrarna använder det ordinarie försörjningsstödet på ett sätt så att det kommer barnen tillgodo. Om det stämmer med verkligheten, borde socialtjänsten omgående öka sin rådgivande och stödjande funktion till familjerna.

Inom Kristdemokraterna finns det väldigt många som i praktisk handling arbetar ideellt för att hjälpa svaga grupper i samhället. Ett engagemang i det civila samhällets organisationer är också ett sätt att ta ansvar för människor som på olika sätt har det svårt. Joakim Pohlman och socialdemokraterna gör det alltför enkelt för sig när ansvaret och engagemanget inte sträcker sig längre än till ett extra bidrag, finansierat av skattebetalarnas pengar. Så frågan är vem det egentligen är som borde skämmas.

Kurt Persson (KD)
Yvonne Takvam (KD)
Jerry Borg (KD)
Eva Madestam (KD)

onsdag 12 oktober 2011

Distans är Hägglunds ledarstil

I slutet av november i fjol nåddes kulmen i den debatt om ledarskap inom Kristdemokraterna som jag då initierat. Taket höjdes, trösklarna sågades och rummet vädrades när vi tog oss tid med en diskussion där det bekräftades att jag långt ifrån var den ende i partiet som såg brister i ledarskap och ledarstil hos partiledaren.

Den fråga som nu pockar på svar är; ”Hur blev det sedan”? Mycket har blivit bättre. Kristdemokraterna har idag en klart bättre central organisation, en tydlig verksamhetsplan och en struktur som efterlysts i minst två valanalyser. Förbättringarna ser jag som ett resultat av partisekreterarens arbete. Däremot ser jag inte att de löften om ett förbättrat ledarskap som Göran Hägglund gav partistyrelsen den gången har gått i uppfyllelse.

Den kritik jag framför kan naturligtvis framstå som svårbegriplig för en bredare allmänhet. I lunchekot den 4/10 försäkrade Hägglund: ”fokus i mitt ledarskap är att tala med många överallt och vara lättillgänglig.” Det är fel rakt igenom! Göran Hägglunds ledarskap präglas av distans och frånvaro, framför allt i förhållande till partiorganisationen och till hårt arbetande förtroendevalda i kommuner och landsting. Vad hjälper det att vinna popularitet utanför partiet, då man samtidigt förlorar väljarstöd i val efter val? Vad hjälper det att få igenom en del förslag i regeringsställning, då man samtidigt ser att kristdemokrater i landets kommuner tröttnar och känner sig uppgivna?

För att nå framgång i en folkrörelse är det en förutsättning att man får medlemmarna med sig. Ett gott, inkluderande ledarskap är avgörande för att lyckas. Som politiker med ett mycket starkt stöd i min kommun är jag beredd att arbeta för en förändring. Det vill jag göra tillsammans med en ledning som förstår att ta tillvara den kraft och kompetens som finns i olika delar av organisationen. Förutsättningen är att partiet vågar förändring.

Mats Odell är för mig den person som, i det allvarliga läge Kristdemokraterna nu befinner sig i, har de bästa förutsättningar att överbrygga motsättningarna och få ett sargat parti att växa och växa samman. Han har en bred politisk erfarenhet. Hans sociala patos kombineras med engagemang också för företagandets villkor. Med Odells kompetens och förmåga att se och ta tillvara människor i hela partiorganisationen finns en god möjlighet för Kristdemokraterna att bli ett parti att räkna med i valet 2014. Men vi kan inte fega ur. Vi kan inte vänta. Vi måste ge Mats Odell en möjlighet att stå i ledningen för detta arbete från och med Rikstinget i januari 2012!

Mitt namn har förts fram i nomineringar till olika poster i presidiet. Idag har jag meddelat valberedningen att jag kan stå till förfogande som kandidat till någon av vice ordförandeposterna under förutsättning att Mats Odell blir vald till partiledare. Odell kommer, med sina goda ledaregenskaper, att bygga ett lag. I det laget står jag till förfogande i en roll för att stärka partiorganisationen. Jag fikar inte efter någon statsrådspost. Min strävan är att medverka till ett lyft för den lokala nivåns betydelse när det gäller att forma en nationell politik på kristdemokratisk värdegrund. Det är dags för partiet att en gång för alla sätta laget före jaget. Därför behöver vi ett partiledarbyte!

söndag 2 oktober 2011

En budget för barn och unga i Markaryd

Det känns verkligen roligt att kunna presentera ett budgetförslag som riktar sig till våra barn och ungdomar. När Alliansen (KD, M och C) i torsdags presenterade sitt budgetförslag är det omsorgen om våra barn, ungdomar och äldre som står i fokus.

Prioriteringen är tydlig. När skatteintäkterna minskar till följd av skuldkrisen och en lägre tillväxttakt, väljer vi att prioritera våra resurser till dem som är mest utsatta. Tack vare en i grunden mycket solid ekonomi, kan vi balansera lägre skatteintäkter med ökade intäkter från finansförvaltningen. Tack vare reservationer från tidigare år, kan vi möta eventuella konsekvenser av Transcoms varsel med ett åtgärdspaket som inte kommer att gå ut över våra kärnverksamheter. Genom en ansvarsfull politik kan vi möta ett tufft år 2012, ekonomiskt sett.

Det blir utökade resurser till grundskolan för att möta barn med särskilda behov. I början av nästa år startar vår Familjecentral tillsammans med landstinget. Vi bygger ut våra gång- och cykelvägar för en mer trafiksäker miljö för våra barn, det blir pengar till lekplatser och vi tar nästa steg i projektet Framtidens skola.

Kvaliteten i undervisningen och elevernas resultat är högprioriterade mål. Men för att lära, är arbetsmiljön viktig. Renoveringarna på Strömsnäs- och Huneskolan fortsätter och om allt går som vi tänker oss ska nästa skolbyggnad på Höjdenområdet stå klar för inflyttning till höstterminen 2013.

Det blir utökade bidrag till kulturen och våra föreningar. Den ideella sektorn lyfts fram och de ökade bidragen riktas specifikt till föreningar med barn- och ungdomsverksamhet. Vi sätter av medel för en digital-bio och Strömsnäsbadet kommer att få en välbehövlig renovering.

Vi slår vakt om den goda vård och omsorg vi har då det gäller äldre- och handikappomsorgen. De verksamheter som vi startat med hjälp av regeringens stimulansmedel kommer att permanentas. Det handlar om dagverksamhet inom demensvården, fler demensplatser och ökad kvalitet och valfrihet inom kostverksamheten.

Det blir ökade resurser för enskilt bistånd, vilka ska användas tillsammans med de resurser som finns inom ramen för Markaryds Samordningsförbund, för att hjälpa människor från utanförskap till arbete. Inom individ- och familjeomsorgen är det oerhört viktigt att satsa på förebyggande arbete samt stöd för att motverka risken att fastna i missbruk och destruktivt beteende.

Vi är nu ett år närmare den efterlängtade starten av Pågatågstrafik till och från Markaryd, en fråga som jag, tillsammans med det lokala näringslivet, lagt ner ett stort och intensivt arbete för att få igenom. Under hösten påbörjar vi dialogmöten för att få in synpunkter på hur centrala Markaryd ska bli mer attraktivt och hur vi ska knyta ihop stationsområdet med övriga centrum. För genomförandet satsar vi också pengar.

Detta är bara en del av det budgetförslag som vi kommer att presentera i sin helhet nästa måndag. Men en sak står klar; det här är en budget för barn, ungdomar och äldre och som prioriterar åtgärder till dem som har det svårast. Det är en kristdemokratisk prioritering och självklart ska det också ha ett genomslag i Markaryds kommun.