Igår presenterades
den så omtalade LSS-utredningen och dessvärre kan jag konstatera att farhågorna
över vad som skulle presenteras i form av nya förslag besannades. Under det
senaste året har opinionen mot utredningen varit stark och vi är många som hade
hoppats att denna skulle påverkat utredningen. Dessvärre finns de läckta
förslagen, som skapat så stor oro inom målgruppen, kvar.
Utredaren har
självklart haft att förhålla sig till de direktiv regeringen lämnat och det är
beklämmande att den nu avsatta S/MP-regeringen inte heller tagit till sig av
kritiken och förändrat utredningens direktiv och uppdrag. Kostnaderna för LSS
har naturligtvis ökat alltsedan lagen infördes, men det kan ju inte ha varit en
överraskning. Att fler personer har omfattats av stödet, att befolkningen har
ökat och att personer med grava funktionsnedsättningar har bättre
förutsättningar att klara sig eftersom sjukvården utvecklats är tre starka skäl
till att kostnaderna ökat.
Tack vare LSS har
ett stort antal människor, som tidigare i många fall inte kom i närheten av den
livskvalitet alla andra utan funktionsnedsättning åtnjuter, fått möjlighet att
leva ett liv som är så självklart för de flesta. Personlig assistans är en
LSS-insats som är ovärderlig för att skapa en trygghet och ett kontinuerligt
stöd i många människors liv och vardag.
Nu föreslår
utredaren att rätten till assistans för barn under 16 år med omfattande
funktionsnedsättning och för vuxna människor som är extra känsliga för
förändringar ska tas bort. Ofta handlar detta om människor med svår autism som
har stora problem att kommunicera och som behöver känna trygghet med en person
som förstår dem väl och kan tolka signalerna från omgivningen. Jag befarar att
förslaget, om det blir verklighet, kommer trasa sönder livet för många drabbade
och deras anhöriga. Risken för att barn institutionaliseras och inte längre
kommer kunna växa upp hemma hos sin familj ökar. Likaså ökar risken att vuxna
personer inte längre kommer kunna leva ett självständigt liv och vara delaktiga
i samhället.
Det delade
huvudmannaskapet mellan stat och kommun är ett problem och jag har länge
framhållit att hela ansvaret för LSS borde ligga på staten. Nu föreslår
utredaren att kommunerna ska ta ansvar för de grupper som skulle kastas ut från
assistansen. Risken är stor att det blir kommunens budget – i stället för
personens behov – som kommer att styra insatsens omfattning. Vi kristdemokrater
är inte beredda att ta den risken utan anser att staten ska ha ett samlat
huvudansvar för alla som behöver personlig assistans. Var du bor ska inte
avgöra vilket stöd du får.
Många familjer med
små och vuxna barn lever redan idag i en väldigt svår situation på grund av de
nedskärningar inom LSS som den nu avsatta S/MP-regeringen har genomfört. Jag är
rädd att den svåra situation som de upplever skulle permanentas och att många
fler skulle drabbas om flera av förslagen i utredningen blir verklighet.
Men det är viktigt
att komma ihåg att detta fortfarande är förslag som går att förändra. Först ska
utredningen ut på remiss och det är många som kommer att ha väsentliga
invändningar mot flera av förslagen. Först därefter kan ett beslut fattas i
riksdagen. Jag är glad över att vi kristdemokrater tillsammans med moderaterna
är överens om att se kostnaden för LSS i relation till de totala
samhällsekonomiska kostnaderna. För oss är det självklart att ett rikt och
välmående land som Sverige har råd att ta ett solidariskt ansvar för en av de
svagaste grupperna vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar