Under
två dagar har Markaryds kommun stått värd för Smålands Akademis årssammankomst.
Akademin har som syfte ”att sprida glans och ljus över den småländska
vitterheten samt att främja en småländsk identitet”. Allt under den stolta
devisen ”Snille och envishet”.
Under
två dagar har man erbjudit kommuninvånarna en rad föreläsningar och som värd
har jag försökt prioritera och vara med vid några av dessa. I torsdags lyssnade
jag till Lars-Åke Engbloms föreläsning om den småländska idrotten, lämpligt nog
i Markaryds eminenta idrottsmuseum som är väl värt ett besök.
Under
fredagen stod Birgit Carlstén på scen i Kulturhuset och gav handfasta och
konkreta tips om hur man agerar inför publik och inte minst hur man förbereder
sig inför ett framträdande. Andning och bäckenövningar kommer hädanefter att
bli en naturlig del i dessa förberedelser om någon skulle undra vilka
gymnastiska övningar kommunalrådet ägnar sig åt innan debatterna i fullmäktige.
Erik
Lindfelt berättade om händelser från sin radiojournalistiska gärning och det
var intressant att ta del av berättelsen om hur Sveriges Radio till slut
lyckades få en debatt till stånd i lilla Gnosjö mellan dåvarande statsminister
Carl Bildt och Ingvar Carlsson inför valet 1994.
På
fredagseftermiddagen anslöt allt fler akademiledamöter och den sista
föreläsningen hölls i Kulturhuset under ledning av Stefan Edman. Akademins bok ”Småland
– en kärleksförklaring” presenterades och flera av akademins ledamöter, som
skrivit olika kapitel i boken, presenterade sina bidrag. Och visst var det en
kärleksförklaring till detta landskap som man gav uttryck för!
På
kvällen stod kommunen värd för en middag på Ekebacken. Under middagen fick jag
och näringslivschefen – tillika historieberättaren - Bengt-Göran Söderlind förmånen att berätta om
Markaryds kommuns historia och det arbete vi just nu står i för att fortsätta
utveckla kommunen.
Sammanfattningsvis
var detta ett besök som gav mersmak. Flera
gånger under föreläsningarna har man återkommit till och reflekterat över kommunens geografiska plats som
gränsbygd, med allt vad det innebär för vår historia och identitet. För egen del kan jag bara konstatera att under de här två dagarna stärktes
definitivt den småländska delen av min identitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar