Återigen står man där och tänder sitt ljus och försöker få den fladdrande lågan att ta sig. När det väl kommit på plats och i lä i lyktan, lyser det upp namnen på stenen intill. Namnen på de människor som lämnat oss. Det väcker minnen till liv. Minnen som finns sparade och som är en del av oss. Så tittar man upp och ser hundratals ljus, som andra människor tänt till minne av sina kära. Ljusen lyser och fyller oss med värme och hopp. Hoppet om att livet inte övergett oss och ett hopp om att vi kommer att mötas igen. Någon gång - någonstans.
Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.
I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus - för alla medmänniskor
i en olik värld.
Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid -
tillsammans.
Av: Birgitta Engwall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar