Bryt utanförskapet – villkora bidrag med obligatorisk praktik

Många av de människor som invandrat till Sverige de senaste åren riskerar att fastna i ett livslångt utanförskap. När allt fler lever på försörjningsstöd måste samhället kunna ställa krav på motprestation i form av utbildning och praktik. Det skriver jag, tillsammans med tre Allianskollegor idag på DN Debatt. Här kommer hela artikeln:

Bryt utanförskapet – villkora bidrag med obligatorisk praktik

Sverige har tagit emot ett mycket stort antal asylsökande de senaste åren. Enligt Migrationsverkets statistik sökte cirka 320.000 personer asyl i Sverige mellan 2013 och 2016. Många av dessa har fått eller kommer att få lämna Sverige för att de bedöms sakna asylskäl, men många av dem kommer också att bli kvar här, lagligt eller olagligt. Somliga menar att detta är ett oöverstigligt problem som ofrånkomligen kommer att leda till en systemkollaps. Det är en omotiverad svartmålning av Sveriges situation som vi inte delar. Andra väljer att helt blunda för att en så omfattande invandring under en kort tid medför svårigheter. Det är en naiv syn som kommer att vara skadlig för Sverige om den får råda. Vi måste förhålla oss nyktert till den situation vi nu står inför, och konstatera att den kan leda till stora problem. Det är en av Sveriges främsta utmaningar i närtid, men det är likväl en utmaning som vi kan klara av om vi skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder.

Sverige håller på att glida isär och den socialdemokratiska politiken bygger upp en ny svensk underklass. Sedan finanskrisen har Sveriges ekonomi utvecklats positivt och arbetslösheten har minskat från 9,7 procent under toppen 2010 till 7,1 procent under det första kvartalet i år. Det är fortfarande högre än före finanskrisen 2008–2009. Färsk statistik från Arbetsförmedlingen visar att arbetslösheten nu ökar igen, trots att Sveriges ekonomi befinner sig i brinnande högkonjunktur. Den främsta anledningen är att utrikes födda, i synnerhet de födda utanför Europa, som nu utgör mer än hälften av alla arbetslösa, har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt informerar Polisen om att antalet särskilt utsatta områden, där utanförskapet är utbrett och kriminaliteten hög, blir allt fler.

Drygt 40 procent av Sveriges arbetslösa har varit arbetslösa i över ett år. Allt fler av dessa hänvisas till försörjningsstöd. Enligt Socialstyrelsen var 60 procent av dem som erhöll försörjningsstöd 2015 utrikes födda. Vidare så var 40 procent långvarigt bidragsberoende, och 37 procent var mellan 18 och 29 år. Försörjningsstödet är tänkt att vara ett tillfälligt ekonomiskt stöd för människor som förlorat sitt jobb och saknar a-kassa. På senare år har det dock i allt större utsträckning utvecklats till en permanent försörjning för människor i långvarigt utanförskap. Många av de människor som invandrat till Sverige de senaste åren riskerar nu att fastna i ett livslångt utanförskap.

För att bryta klyvningen av Sverige och vända trenden med växande utanförskap behöver de människor som fastnat i bidragsberoende inkluderas bättre. Vi förespråkar obligatorisk praktik. Ett förslag som kan ses som en utveckling av den så kallade Landskronamodellen som alliansregeringen införde 2012. Modellen innebär att socialtjänsten kan ställa krav på motprestation, praktik eller utbildning, för att bevilja försörjningsstöd till vissa personer.

När allt fler får försörjningsstöd som permanent försörjning menar vi att krav på motprestation i form av utbildning och praktik alltid ska kunna ställas. Praktik för människor med försörjningsstöd ska vara kopplad till det offentliga åtagandet och ersättningen motsvara försörjningsstödet.

1 Obligatorisk praktik skulle stärka drivkrafterna att gå från bidrag till reguljärt arbete. Som arbetsduglig bidragstagare är det viktigt att höga marginaleffekter inte tillåts bidra till svaga incitament att försöka få de jobb som erbjuds på den reguljära arbetsmarknaden. Försörjningsstöd och mycket fritid får inte hindra ett deltidsarbete. Incitamenten skulle stärkas avsevärt om valet står mellan obligatorisk praktik och deltidsarbete, snarare än mellan fritid och deltidsarbete.

2 Obligatorisk praktik skulle höja bidragstagares kompetens och öka deras attraktivitet på arbetsmarknaden. Människor med ofullständiga betyg, eller en ovaliderbar examen, skulle också snabbare bli mer anställningsbara. Man får något att sätta på sitt CV, referenser och kunskap om den verksamhet där de praktiserar. Med fördel kan praktiken kombineras med relevant utbildning.

3 Obligatorisk praktik skulle ge ett sammanhang, arbetskamrater och hopp om en väg in på arbetsmarknaden. Att känna att man är en del av det gemensamma samhällsbygget är psykologiskt viktigt och underlättar också språkinlärning för dem med otillräckliga språkkunskaper.

4 En liknande ordning stärker jämställdhetsarbetet då allt fler kvinnor med utländsk bakgrund tillhör gruppen långtidsarbetslösa.

5 Obligatorisk praktik skulle slå direkt mot kriminalitet och svartarbete. Det ligger i människans natur att försöka förbättra sin tillvaro. För människor med låga inkomster, liten framtidstro och gott om fritid ligger det närmare till hands än för andra att ta ett svart arbete eller gå en kriminell väg. På den svarta arbetsmarknaden riskerar människor att utnyttjas, och när man väl slagit in på brottets bana är det ofta svårt att vända om. Genom en sysselsättning, ett sammanhang och framtidstro kan många tragedier undvikas och tryggheten stärkas.

Vårt förslag om obligatorisk praktik är i linje med den tradition på vilken den svenska välfärdsmodellen är uppbyggd – man bidrar till den gemensamma välfärden när man kan, och får i gengäld dra nytta av välfärden när man inte klarar av att försörja sig själv. En situation där många människor hamnar i livslångt utanförskap och aldrig bidrar bryter med denna tradition, och hotar på sikt att erodera svenskarnas skattemoral och stödet för välfärdsstaten. Det är en utveckling vi inte vill se. Vi måste hitta nya sätt för människor i utanförskap att känna hopp, bidra och ta sig in i samhället. Obligatorisk praktik är ett sådant sätt. Socialtjänstlagen måste entydigt stötta denna inriktning och kommunerna måste därefter säkerställa praktikplatser med god handledning.

Integrations- och inkluderingsutmaningen är omfattande och det finns ingen enskild åtgärd som löser den helt. Vi tror emellertid att obligatorisk praktik är en viktig bit i det pussel av reformer som krävs för att se till att alla människor inkluderas i samhället och kan känna tillförsikt och framtidstro. Att alla människor ges chansen att utvecklas och att vi som samhälle tar tillvara på varje individs förmåga är en nödvändighet för att Sverige ska förbli socialt hållbart också i framtiden.

Bengt Germundsson (KD), Kommunstyrelsens ordförande, Markaryd  

Stefan Hanna (C), Kommunalråd, Uppsala

Anna Tenje (M), Kommunstyrelsens ordförande, Växjö

Helene Åkerlind (L), Kommunalråd, Gävle