tisdag 21 december 2010

Smålänningen sätter sig över demokratin?

Lars Davidsson, ledarskribent och debattredaktör på Smålänningen, påstår i en ledare i tidningen Smålänningen igår att Alliansen i Markaryd håller två partier utanför det politiska arbetet i kommunen. Davidsson menar att Sverigedemokraterna och Miljöpartiet ska få ett politiskt inflytande som de själva inte lyckats uppnå i kraft av valresultatet. Ett mycket märkligt ställningstagande.

Än mer märkligt blir det när Davidsson, vid ett telefonsamtal med mig, menar att Alliansen borde dela med sig av sina platser till Miljöpartiet. ”Du bör reflektera över er starka ställning i Markaryd”, säger han då jag påpekar det orimliga i resonemanget. Någon kritik mot Socialdemokraterna, hos vilka Miljöpartiet sökt stöd, framkommer inte. Det rimliga hade väl ändå varit att fundera över varför oppositionspartierna inte väljer att samverka innan majoriteten kritiseras för att inte ta med Miljöpartiet i sin laguppställning.

Sanningen är, som vanligt, inte särskilt intressant att lyfta fram. ”Vi tycker så här och därför väljer vi den här vinklingen”, säger Davidsson. Vad är då sant i frågan? Jo, följande:

1. Varken Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet kan av egen kraft (2 resp. 1 mandat) ta någon plats i styrelse eller nämnder.

2. Vallagen följs och platserna tilldelas partierna i relation till valresultatet. I de tre stora nämnderna med 11 platser ger detta Alliansen 7 platser och Socialdemokraterna 4 platser.

3. En samverkan mellan S+MP förändrar inte detta styrkeförhållande, varför jag förstår Socialdemokraternas ovilja att samverka med MP, eftersom de då skulle förlora platser till ett annat parti.

4. Om MP+SD hade samverkat hade man tillsammans tagit en plats i respektive nämnd på bekostnad av Socialdemokraterna.

5. Att MP och SD valt att inte samverka och vinna platser genom att begära proportionellt val, kan knappast lastas Alliansen eller Socialdemokraterna.

6. KD har, av sina platser, erbjudit FP en insynsplats i form av en ersättare i UKN. Valen till nämnder och styrelse sker indirekt, helt i enlighet med Kommunallagen, och platserna behöver inte tillsättas av någon ledamot eller ersättare från kommunfullmäktige.

Smålänningen har i två artiklar och en ledare valt att inte redovisa korrekta sakförhållanden. Det är beklagligt, men långt ifrån ovanligt. Att inte redovisa så korrekt som möjligt eller att antyda att partierna inte följer lagstiftningen är ohederligt. Allra värst är kanske ändå att tidningen gör ett politiskt ställningstagande genom att plädera för att Sverigedemokraterna och Miljöpartiet ska få ett starkare politiskt inflytande än vad väljarna i Markaryds kommun gett dem.

tisdag 7 december 2010

Var det bara en läpparnas bekännelse?

För tio dagar sedan lämnade jag sammanträdet med partistyrelsen med ett uttalat löfte att kritiken mot partiledningen skulle tas på allvar. Det som kommit fram de senaste dagarna får mig att undra om löftena från förra fredagens partistyrelsemöte inte var mer än läpparnas bekännelse.

När chefen inte agerar trots vetskapen om att samma beteende fortgår, blir konsekvensen att beteendet är sanktionerat av chefen. Denna uppfattning har jag under helgen framfört till hela partistyrelsen, liksom beskedet att jag inte kan ställa mig bakom eller ta ansvar för att ledningen inte agerar. Ett gott ledarskap hade reagerat och agerat. Nu signalerar man något helt annat och det är förödande!

När jag sedan får ögonen på en debattartikel som Hägglund och Sjögren gemensamt undertecknat och som är publicerad i
Arbetarbladet en vecka efter partistyrelsemötet, fredagen den 3 december, blir sammanhanget för mig ganska tydligt. Att agera tillsammans på det här sättet i en artikel med det budskapet, ger en tydlig signal på vems sida man står. Hade jag haft denna kunskap för tio dagar sedan hade det varit mycket svårt för mig att ens acceptera den något svagare formuleringen i uttalandet ”partistyrelsen står bakom”.