fredag 26 november 2010

Bra att kritiken tas på allvar!

Dagens sammanträde med partistyrelsen karakteriserades av en mycket rak, öppen och konstruktiv diskussion. Något liknande har jag inte upplevt tidigare under de fyra år jag suttit med i partistyrelsen. Taket höjdes, trösklarna sågades och rummet vädrades när vi gav tid för denna oerhört viktiga diskussion som fördes på ett brutalt ärligt, men respektfullt, sätt gentemot varandra. Jag fick bekräftat att jag inte är den ende som har synpunkter på brister i bl.a. ledarskap och ledarstil.

Det känns skönt att hela partistyrelsen och partiledningen nu uttalar att man är medveten om och tar till sig den kritik som riktats angående ledarskap. Vi kom också fram till att de interna arbetsformerna ska förändras så att partiorganisationen ges förmåga att på ett framgångsrikt sätt driva partiets program i hela landet.

Partistyrelsen gjorde vidare en markering att den står bakom partiordförande Göran Hägglund. Jag har efter den senaste tidens debatt uttryckt att mitt förtroende för Göran Hägglund är naggat i kanten. Mot bakgrund av dagens diskussion och uttalande är därför mina förväntningar stora på en förändring av ledarskapet. Göran Hägglund har förklarat sig villig att gå in i det arbetet och det sätter jag nu min tillit till. Ett öppet och konstruktivt sammanträde var första steget, men det kommer att krävas mer än så.

söndag 21 november 2010

Hur högt är egentligen taket?

Det är med viss förvåning jag läser veckans nummer av Kristdemokraten. Jag tänker då närmast på den debattartikel som tio kristdemokrater undertecknat.
.
Eftersom jag initierat debatten om ledarskapet och ledarstilen i partiledningen funderar jag självklart på min egen roll i sammanhanget och i förhållande till de ganska hårda omdömen som fälls i artikeln.
.
Det läskiga med artikeln är att ingen kritiker eller debattör är citerad eller apostroferad. Den andas härskarteknik genom att kollektivt skuldbelägga alla dem som höjt rösten och inte tycker likadant som de tio undertecknarna. Därför kan det inte uteslutas att man också menar att jag är en av dem som sätter ”ego och uppmärksamhetstörst” före ”partiets utveckling och det gemensammas bästa”.
.
Min avsikt har varit och är fortfarande att lyfta frågan om ledarskap och ledarstil i partiet. Jag tror det behövs. Detta har jag gjort i syfte att utveckla och föra partiet framåt. I en eftervalsdebatt borde det vara relevant och självklart att lyfta även dessa frågor, väl medveten om att det är känsligt. Att inte våga diskutera de frågor jag, och andra, uppmärksammat tycker jag vore ett svek mot partiet.
.
Ofta berömmer vi oss av att ha högt i taket i partiet. Den här artikeln tycker jag visar att vi har en del jobb kvar att göra.

lördag 13 november 2010

Uteblivna svar är också svar!

Det har nu gått två veckor sedan jag (31/10) ställde ett antal frågor till Göran Hägglund på vårt intranät Navet. Frågorna handlade om utspelet om att ompröva vårdnadsbidraget som ett medel inom familjepolitiken. Jag undrade också på vilket sätt Hägglund kommer att fortsätta driva denna fråga inom Alliansen. Tre dagar senare skickade jag en påminnelse. Svaret har beklagligt nog lyst med sin frånvaro. Detta är inte bara beklagligt, det är urdåligt! Därför har jag nu skickat mina frågor på intranätet i en repriserad version. Jag tror vi är många som både kräver och förväntar oss att få svar.

Det påstås så vackert att debatten ska föras internt. Desto allvarligare då att partiledaren inte svarar på de frågor som ställs på vårt interna forum. Jag har för en vecka sedan i en debattartikel i vår egen partitidning Kristdemokraten ifrågasatt denna ledarstil. Min kritik lär ju inte bli mindre om denna marginalisering av våra medlemmar och förtroendevalda kommer att fortsätta.

fredag 12 november 2010

Fortsatt skarp kritik från flera håll

I veckans nummer av Kristdemokraten fortsätter debatten om ledarstil och maktstrukturer i partiet. Att det är Emma Henriksson som rycker ut till Hägglunds försvar överraskar mig inte. Men Henrikssons slutsatser att jag skulle ”skylla ifrån mig” eller ”ifrågasätta Framtidsstrategigruppens arbete” faller på sin egen orimlighet. Uppenbarligen har hon varken lyssnat eller läst innantill. Jag har försökt ge en tydlig signal till Framtidsstrategigruppen att utvärdera ledarskapet, inkluderande mig själv, partistyrelsen, partiledaren och andra ledningsfunktioner, samt föreslagit att gruppen i denna analys använder sig av en utomstående konsult.

Varför detta kan vara klokt framgår av Eva Johnssons och Per-Olof Hermanssons debattartikel; ”de som har politiska ambitioner är noga med att understödja alla uttalanden som kommer från partiledningen.” Det finns tydligen en kultur där lojalitet belönas.

I ytterligare två debattartiklar, ”Vårda partidemokratin” och ”Kompetens tas inte till vara” ställer sig en rad kristdemokrater bakom min kritik. Jag hade aldrig skrivit min artikel om jag inte varit övertygad om att mina synpunkter delas av många kristdemokrater på olika nivåer i partiet. Därför är jag tacksam att så många också vågar träda fram, bekräfta och ställa krav på en utvärdering och förändring.

Hägglunds, ganska förringande, svar i förrgår bekräftar bara riktigheten i den kritik som en allt större skara av vårt partifolk nu öppet sällar sig till. Att vägra se det andra ser, urholkar bara förtroendekapitalet ytterligare.

torsdag 11 november 2010

Är det "räddhågset" att hålla fast vid våra vallöften?

Så kom äntligen Göran Hägglunds svar på den kraftiga kritik som riktats mot honom under de senaste dagarna. Bra att han i Ekot medger att partiets hållning i sjukförsäkringsfrågan inneburit att vi förlorade röster. Visserligen bara ”en del röster”, men ändå.

Under eftermiddagen kom sedan ett pressmeddelande som talade om att
Kristdemokraterna tillsätter en särskild grupp som ska bevaka och följa sjukförsäkringsfrågan och det fortsatta arbetet med reformen.

Bättre sent än aldrig! Tänk om Hägglund lyssnat på sin partistyrelse och lyft fram det här förslaget redan på partifullmäktige som en prioriterad fråga att ompröva i stället för att peka ut vårdnadsbidraget.

Inte oväntat
påverkas Hägglund inte av all övrig kritik exempelvis för sitt utspel i frågan om vårdnadsbidraget. Det förhållningssättet bekymrar mig. Det måste till en total avsaknad av omvärldsbevakning för att inte notera den massiva kritik som de facto riktats mot honom i den här frågan.

Tonen blir desto hårdare på Facebook, där Hägglund i ett inlägg påstår att ”det är räddhågset att inte se möjligheterna att forma nya bättre förslag”. Som om någon påstått att man inte vill det? Ingen kritiker har, vad jag hört, varit negativ till att forma nya och bättre förslag. Sedan när blev det ”räddhågset” att hålla fast vid våra vallöften?

Det ligger en paradox i ledarskapet. En stark ledare har mod att ibland visa svaghet, och när han gör det blir hans ledarskap ännu starkare. Den räddhågsne förnekar det som är uppenbart för många andra. Vilken strategi som är bäst i det långa loppet tror jag de flesta kan räkna ut själv.

måndag 8 november 2010

Styrs vi av etablissemanget eller av våra medlemmar?

I efterdyningarna av min artikel är det framför allt etablissemanget som går i täten och försvarar Göran Hägglund mot den kritik jag adresserar. Idag kan vi läsa om den på ledarplats i SvD. GP:s ledarblogg tog upp det redan i fredags och snabbast var väl Nyamko Sabuni, som lovordade Hägglunds utspel att på sikt överge vårdnadsbidraget redan samma dag som utspelet kom.

Om tanken är att utveckla vår politik för att få applåder av Sabuni, Folkpartiet eller GP är vi illa ute. För min del tror jag mer på en politikutveckling sprungen ur en dialog med våra medlemmar, sympatisörer och väljare, en dialog med verklighetens kristdemokrater som dagligen finns bland verklighetens folk.

Om man ska utge sig för att föra deras talan är det en god regel att först lyssna till vad de har att säga.

I den debatt vi nu är inne i, tycker jag det framstår som allt tydligare att det finns ett mycket stort behov av att få ihop vår interna organisation. Detta förde vi fram i valanalysen efter förra valet, men det känns än mer aktuellt idag. Om vi inte har en organisation som får de olika nivåerna i partiet att hänga samman, finns det en stor risk för att basen, våra medlemmar och sympatisörer i lokalavdelningar och distrikt, inte längre är tillräckligt bred för att bära upp partiet.

Verklighetens kristdemokrater finns i den här basen. Det är också där som politikens verkliga gränspoliser och gränsryttare finns i sina förtroenderoller och där tar de strid för verklighetens folk. Det är också där som våra förtroendevalda lägger sig i och ryter till när enskilda människor kommer i kläm. Det är hög tid att uppmärksamma, vårda och ge stöd till dessa. Innan det är för sent.

lördag 6 november 2010

Reaktionerna visar på en nödvändig diskussion

Det kom inte som någon överraskning att min debattartikel igår i Kristdemokraten skulle väcka uppmärksamhet. Jag blev heller inte överraskad av att få så stort stöd för mina synpunkter och för förslaget att göra det tillåtet att öppet våga diskutera ledarskap och ledarstil. Självklart hade jag aldrig skrivit min artikel om jag inte gjort bedömningen att det finns ett stort behov av att diskutera dessa frågor under eftervalsdebatten.

Mina synpunkter går således inte att marginalisera och jag är långt ifrån ensam att vilja få igång den här diskussionen i partiet. Tack till alla er som vågat bekräfta att det jag nu försöker ge legitimitet för, är något som många i partiet diskuterat internt och efterfrågat i olika sammanhang!

Jag har inte krävt Göran Hägglunds avgång. Däremot har jag varit angelägen om att vi ska diskutera ledarskap och ledarstil i förhållande till våra värderingar, exempelvis som de tar sig uttryck i vårt principprogram. Jag tror nämligen att ledarskap, organisation och arbetsformer är grundläggande funktioner för att skapa engagemang, attraktion och glädje i en organisation som i stor utsträckning bygger på frivillighet. Redan i valanalysen efter förra valet uttryckte våra medlemmar detta.

Naturligtvis kommer Hägglunds inställning i den här frågan att vara av betydelse. Jag vet att det finns motkrafter som, redan innan min artikel publicerades, har börjat mobilisera för att anlägga moteld och marginalisera mig. För många av oss är det också ganska förutsägbart från vilket håll denna moteld kommer att komma.

Vi har ett omfattande arbete framför oss för att bygga ett vinnande lag till valet 2014. Mycket behöver utvärderas och förändras. Jag hoppas verkligen att det jag nu startat upp ska få en fortsättning; en bred och levande debatt om ledarstil och ledarskap. Det, tillsammans med en stark partiorganisation och en spännande och tydlig politik inom hela det politiska fältet, tror i alla fall jag är en förutsättning om vi ska kunna mobilisera den kristdemokratiska rörelsen till en valseger 2014.

fredag 5 november 2010

Utvärdera ledarstilen i Kristdemokraterna!

Debattartikel av mig i dagens Kristdemokraten:

Efter en valrörelse ska partiet noga utvärdera vad som gick fel och vad vi kan göra bättre. Det gäller också våra hjärtefrågor. Men lika viktigt är det att utvärdera ledningsfunktionerna och ledarstilen i partiet.

Vad jag, med beklagan, kan konstatera, är att Göran Hägglunds senaste utspel får konsekvenser för kristdemokrater runt om i landet i deras strävan att skapa valfrihet för föräldrarna genom vårdnadsbidraget.

Jag, och flera med mig, anser att Hägglund valt helt fel fråga för att dra igång den process av analys och eftertanke som nu bör ske. När partiledaren själv gör detta utspel, signalerar det en förändrad inriktning på det medel, vårdnadsbidraget, som partiet beslutat välja för att nå målet; valfrihet för familjerna.

Vid de senaste två partistyrelsemötena efter valet har partistyrelsen i stort sett enhälligt lyft fram vårt agerande i sjukförsäkringsfrågan som en av de viktigaste faktorerna till att vi tappade röster i riksdagsvalet. Många beskrev hur motsägelsefullt väljarna upplevde vårt budskap om ”ett mänskligare Sverige” och hur illa detta budskap harmonierade med vårt agerande som parti inom Alliansen i denna fråga. Analysen delas av många andra kristdemokrater.

Om Hägglund valt att lyssna till partistyrelsens analys, hade vårt agerande i sjukförsäkringsfrågan varit klockrent att lyfta fram som ett exempel där kristdemokraterna vill se en omprövning av politiken. Det hade skapat enighet inåt, tydlighet utåt, det hade samlat partiet och stärkt många kristdemokrater. Det hade varit en tydlig signal till inte minst moderaterna, att vi tänker vara det parti som värnar om de svagaste i samhället. Men i stället valde Hägglund vårdnadsbidraget, en fråga som ingen i partistyrelsen pekat ut som en direkt förlorarfråga.

Jag är förvånad över att partistyrelsens analys väger så lätt när Hägglund väljer vårdnadsbidraget som prioriterad fråga för omprövning. Det visar att någon valt en annan strategi än partistyrelsen. Frågan är vilka maktstrukturer som finns runt partiledaren och som väger tyngre än partistyrelsen?

Det är dessvärre inte första gången Hägglund och hans rådgivare tar saken i egna händer och tillämpar en strategi som är i otakt med partiets medlemmar och gräsrötter.
I en artikel på DN Debatt samma vecka som partistyrelsen skulle sammanträda, tillkännagav Hägglund att det var dags att göra helt om och sluta driva förra valets stora fråga – halverad moms på alla drivmedel. Konsekvensen av detta får vi fortfarande leva med, åtminstone i vissa delar av landet. Jag frågar mig hur ett ledarskap som svänger så drastiskt i sitt politiska budskap ska vinna förtroende i väljarkåren?

Ytterligare en fråga som partiet inte hängde med i, var frågan om abort för utländska kvinnor. Här gick Hägglund i regeringsställning emot partiets dittillsvarande linje och förväntade sig att partiet snabbt skulle ställa om. Resultatet blev en uppslitande debatt både i sak och form, helt i onödan.

Under ytan hörs den interna kritiken, men hur många är det som öppet vågar ifrågasätta ledarstilen? Den offentliga avrättning som Hägglund utsatte Lennart Sacrédeus för, är ett otäckt exempel på hur det kan gå för den som är obekväm.
En del av detta skrev vi om i valanalysen redan efter förra valet. Tyvärr har det inte blivit bättre. Därför måste också ledarskapet utvärderas, alltifrån partiledaren och hans stab, partistyrelsen och ner i organisationen.

Jag anser att en utomstående utvärdering måste göras av partiets ledande funktioner för att vi på bästa sätt ska kunna forma det lag som ska ha framgång i valet 2014. Utan partiet som grund, har ledarskapet inget berättigande.

Kristdemokraterna behöver en ledning som lyssnar till partiet och ger stöd till våra förtroendevalda. Ledarstilen måste attrahera, engagera och lyfta väljare och medlemmar. Frågan är vilka som klarar av denna förändring med bibehållet förtroende innan det är för sent? Som partistyrelseledamot är jag den förste att ställa min plats till förfogande om det visar sig att jag inte håller måttet.


MER FAKTA HÄR

Kommunpolitiker kritiska mot parti­ledarens svängning

• Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har fått intern kritik för sitt utspel om att partiet bör fundera över att släppa hjärte­frågan vårdnadsbidraget.

• Det var i samband med Krist­demokraternas partifullmäktige den 22 oktober som han meddelade detta på en presskonferens.

• Flera kommunpolitiker har reagerat och säger att det nu blir svårt för dem att agera i sina kommunfullmäktige för att införa vårdnadsbidraget.

• Örebroarna Behcet Barsom, distriktsordförande, Lennart Bondeson, kommunalråd, Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot och Ewa Sundkvist, landstingsråd,
skriver på insändarplats i veckans nummer av Kristdemokraten att partiledaren borde ha avvaktat vad partiets Framtidsstrategigrupp kommer fram till.

• Ewa Samuelsson, biträdande social­borggaråd i Stockholm, säger i tidningen Stockholm city första november detsamma.

• Den 17 december ska gruppen som leds av Michael Anefur presentera sina förslag på förnyelse för partistyrelsen.

onsdag 3 november 2010

Tredubbel ökning av vårdnadsbidraget i Markaryd

Lokaltidningen har idag ett reportage om föräldrarnas nyttjande och efterfrågan av vårdnadsbidraget i Markaryd. Allt fler föräldrar använder sig nu av möjligheten och det är idag tre gånger så många familjer som använder sig av vårdnadsbidraget jämfört med när vi införde reformen för två år sedan. En liknande utveckling har skett i många andra kommuner och det är intressant att notera att en ökning även sker i större kommuner som Stockholm och Örebro.

Mot bakgrund av denna utveckling är det svårt att förstå Göran Hägglunds utspel, som han igår gör ett försök att förklara på
Dagen Debatt. Där gör Hägglund klart att partiet ska fortsätta driva frågan, men han frågar sig om detta är den lösning som på lång sikt kan gå att bygga vidare på. Jag har svårt att förstå strategin med att signalera så dubbla budskap, vilket jag utvecklar i Dagens onsdagsutgåva. Med en sådan otydlighet hade jag inte fått igenom särskilt många förslag i Markaryds kommunfullmäktige.

Självklart ska även familjepolitiken, precis som alla andra områden, granskas och utvärderas i en eftervalsdebatt. Men om ett parti ska uppfattas som tydligt, kan man inte leverera så tvetydiga besked från högsta nivån. Och om man ska tänka högt i media om möjliga förändringar bör man nog välja en fråga som man är överens om inom partiet, innan man lyfter den offentligt. Eller så ska man ha ett nytt och förankrat förslag att komma med. Oavsett vilket, lyser det med sin frånvaro i det här fallet. Den strategin begriper jag mig inte på.

tisdag 2 november 2010

Markaryd mer tillgängligt

Kul att se hur tillgänglighetsarbetet i kommunen fortskrider. På väg till lunchen idag kunde jag konstatera att flera affärer nu görs tillgängliga för funktions- och rörelsehindrade. Före sommaren anordnade Rådet för funktionshinderfrågor, där jag sitter ordförande, en tillgänglighetsvandring och resultatet av denna kan vi nu se i praktiken. En eloge till fastighetsägarna som tar tillgänglighetsfrågorna på allvar!